Tiden bryr sig inte. Tiden frågar aldrig hur det är.

Dagen jag skulle lyssna sönder Thåströms nysläppta album kom istället att bli dagen då jag upptäckte storheten i det knepiga och Helsingborgssprungna bandet Bob Hund.

Inte sedan jag fann Imperiet alla verk för snart åtta år sedan har någon låttext tagit mig med på en sådan underjordisk mental bergochdalbana. "Det överexponerade gömstället" innehåller metaforer och anspelningar jag inte trodde var möjliga att formulera med bokstäver. 




Att jag efter låtens slut sen känner mig tom och uppfylld på samma gång gör det hela bara ännu större. I en tid där massproducerat skaka-bak-dunka-dunka stjäl all vaken tevetid är lyriskt konstnärskap som det här mer än väkommet. 

Så: "Hyr ett rum. Ett tomrum." / Eder Antoine

Intresseklubben bara sket i att anteckna

Jag har inga problem med att bli äldre.
Tvärtom. 
Det jag har problem med är alla andra.

Och att Facebook därför numera ser ut så här:


Precis överjävlaallt är det oskarpa bilder på någon tremånadersparasit varpå 60 pers direkt tryckt på "Like" och kommenterat såsom "Oooh, va kul!!" (Alltid med minst två eller ännu hellre med nio utropstecken efter) eller "Grattis!!!!!!!!! Va roligt!!!!!!!!!"

Ungen blir publicerad på världens största åsiktsregistrerare tillika personlighetskartläggare bara några månader efter att den lämnade farsans osäkrade kanon. Var fan är integritetsskyddet här, liksom?!

Nä, tacka vet jag 80-talet. Då man var tvungen att samla ihop det sällskap man var i, stillsamt fokusera, och därefter stelt fekjle innan morsan knäppte iväg en blixt och ett snapshot från sin Casio med 24-bildsrulle. Som det kunde ta ett halvår innan man fick se och som dessutom var fruktansvärt långt ifrån att vara direktuppkopplad mot några 400 "vänner". Och att kopiera upp och dela ut någon jäkla ultraljudsbild var det aldrig att tala om. 

Men fortsätt gärna att prångla på mig bilder på fler av dessa äckelbarn (som knappt borde få kallas barn när de varken ser eller ens funderat på att skaffa mjölktänder) men den som gör det nästa gång bidrar till att göra min egen vännerlista lite kortare!

För ett ultraljudsfritt Facebook / Eder Antoine

"Hur många planer har du kvar när du fyllt 25?"

Efter att ha gått omkring en hel lördag och fullständigt andats cynism kände jag för att publicera det här.

http://www.youtube.com/watch?v=1LLTjJaOTbE

Written and performed by Owen Wilson.

"I see all you fresh-faced kidlets, sitting there in your neat little rows, and you're all just pods. Pods, waiting for your instructions. Now, some of you are gonna get zapped right away and be 15-year-old prodigies, little midget Olympic gymnasts with their pictures on cereal boxes. Some of you will go on to college, and you'll find your rhythm there, then go chase down the titans of industry, or maybe straighten out our problems at the UN.


But some of you, and this is the group that no one ever comes into Career Day and addresses, and it's criminal! Some of you are just gonna float along, eating spicy foods, humming black people's music into your 30s. Well into your 30s, languishing.

This group of pods is gonna do a lot of languishing. And you're gonna take some heat for it! Sadly, you will. Europe's a little easier. They seem to understand a little better. So does South America. I went to Argentina one time, and everyone seemed to be sitting around. It was beautiful. 

But, that's okay. You stay loose. Stay liquid. Laugh a lot. But be ready. That's what Dupree's doing with his life's little pod. Staying nimble, till I get the call from the mothership. My raison d'etat. Then I fight! Then you'll see Dupree coming in here throwing seven different kinds of smoke!

Thats fine, the pods that were supposed to hear this did. It'll kick in when it needs to. I'm done here."


- Randolph Dupree



/Eder Antoine

Tentagenomgång

Efter avslutad kurs i projekt "Plugga för bostad" tyckte jag häromdagen att det var dags att sammanfatta lite anteckningar. Istället för att läsa igenom och lära sig den naturliga vägen (skriva på raderna och bonka in skiten i skallen) brukar jag använda marginalen som utrymme till de mest matnyttiga noteringarna. 

Det här är vad jag fann.

"Djävulen finns i detaljer" - förmodligen myntat av citatsprutan till lärare jag hade under hösten -10. Exakt vad hon menade kommer jag dessvärre inte ihåg.

"Friendship is just a state of mind" - Upphovsman oklart, även om jag vill minnas att jag först hörde och såg det på någon tv-serie. Det tåls att tänkas på hur mycket runt omkring människan som egentligen bara är olika "state-of-minds"... Inställning är allt, som en vis man sa.

"Är man illa ute, se till att det åtminstone är synd om en!" - Även här ligger min lärare från hösten -10 som upphovskvinna. Jag tror vi diskuterade stora ledares taktik för att vinna sympatier i svåra tider. Eller nåt.

Ironiskt nog är det här den enda anteckning jag på riktigt vet bakgrunden till. På en lektion, borta i tankar och nynnandes på "Could you be loved", kom jag att tänka på att Bob Marley faktiskt dog av en blodförgiftning till följd av en fotbollsskada. Och då måste det givetvis antecknas.

Med den i näsan magiskt vidriga lukten av kokta kikärtor /Eder Antoine

Who's a faggot now?!

Den här tycker jag var lite rolig i alla fall.
/Eder.

Bara gört



Nuff said.

/Eder.

Dags att slå en kil i Tonne-monopolet

Hej kära vänner.
Längesen sist kan man ju säga. Livet matar på i rask takt utan att min hjärna kopplar ihop livshändelser med något slags naturligt behov att blogga. Men ibland går den vilse och då vill jag dela med mig av något.
Det här är en favorit i repris. Men med de tre folkhälsomusketörerna nu uppdelade över Sverige så kan det vara läge med en påminnelse hur vi ska göra för att behålla en god hälsa:
De 10 första suger ju. Däremot den andra listan är perfekt. Så MZ och Tonne, tänk efter.
Hörs och ses!
//T

Internet är en mänsklig rättighet

Livet är fortfarande gravt internetlöst här nere i Sveriges sydliga delar men lovar att återkomma med både årskrönika och annat gött så fort bredbandet ålat sig fram till mitt uttag!

/ AO - Let's go!


Hänga med i utvecklingen

Har precis packat upp min MacBook Air.

Herregud.
Det här är som att ge GW Persson en Ferrari Testarossa.

/Eder.

Är det fortfarande så här?

Att köa i Sverige är något heligt, och det är ytterst viktigt att man deltar och genomför denna nästan religiösa ceremoni på rätt sätt.

 

Till alla kassor, informationsdiskar, uttagsautomater och liknande bildas på ett smidigt, nästan magiskt sätt snygga, stillsamma och prydliga köer. Ibland kan det till och med bildas en kö av en folksamling, utan att det finns något att köa till, och man kan höra nytillkomna människor fråga:

 

- Är det kö här?

 

Ofta få personen till svar:

 

- Nää de tror jag inte!?

 

Man är alltså inte helt säker på om det finns något att köa till, men i rädsla för att bryta detta djupt rotade beteende, eller ännu värre, att tränga sig före, så väljer man faktiskt att köa utan att veta om det finns någon sevärdhet i andra änden av kön.

 

Men, om det finns en riktig kö så finns några enkla riktlinjer att följa. Till att börja så ställer man sig alltid sist i kön, detta är köandets gyllene regel. Det spelar ingen roll om hur viktig du eller ditt ärende är, eller hur angelägen du är att stå först, sist in sist ut gäller. Det fungerar precis som på den svenska arbetsmarknaden, oavsett dina färdigheter och kompetens så får du vänta på din tur med att briljera med dina kunskaper, fastän det kanske är helt uppenbart att du är bättre lämpad för platsen än den som är före i kön.

 

Om det nu skulle vara så att någon inte har uppfattat hierarkins etiska hederskodex, utan bryter mot den gyllene regeln och faktiskt tränger sig före så finns det ett rätt och fel sätt att hantera denna vidriga överträdelse. Det som verkar mest rimligt är att vänligt säga till personen att du själv faktiskt stod före i kön, detta är HELT FEL!

 

Istället håller man tyst och i sitt eget huvud går igenom en lång ramsa av kraftutryck riktade till förbrytaren som totalt saknar hyfs och respekt. Samtidigt himlar man med ögonen och suckar, så lågt naturligtvis att det inte finns en chans att någon annan hör, sedan söker man ögonkontakt med de närmsta i kön för att få sympati och förståelse för missbrukandet av köandets eleganta kultur. När personen som trängt sig är långt bortom synhåll är det på sin plats att muttra med sin allra mest bittra ton något hemskt kränkande i stil med: - Ja det är ju bedrövligt!

 

Att hålla avstånd i kön och inte fysiskt komma för nära en annan person är också mycket viktigt. Det har att göra med att risken för att behöva göra något så skrämmande som att prata med de personer som står närmast i kön, minimeras när man inte står så nära varandra.

 

 

/MZ

Ett prestationsbaserat citat

Som den statsvetenskapsstudent jag nu är så kommer jag ju i nära kontakt med både politik, i alla fall teoretiskt, och de pedagoger som praktiskt försöker förmedla de politiska idéerna. På bussen till och från universitetet passar jag på att läsa andra böcker än kurslitteraturen. Och hittade igår ett citat som så passande ringade in båda dessa ämnen; pedagogik och politik, och deras anknytning till den evigt aktuella arbetsmarknaden.

"De som kan något gör det, de som inte kan något undervisar, de som inte kan undervisa undervisar lärare, och de som inte kan undervisa lärare sysslar med politik"


Sanningshalten i detta uttalande är upp till läsaren själv att bedöma.
/Mz

Så nära men så långt bort

Att jobba i Sveriges mest södra delar medför ibland diverse nödvändiga kontakter med utlandet. Exempelvis med vår närgångna granne Danmark. Och avståndet till trots är det som att komma till en helt annan värld. Åtminstone språkmässigt.

Dessa naiva danskar tror på fullaste allvar att vi i Sverige förstår deras vokalkavalkad och blygar heller inte för att snea på oss om vi erkänner att vi faktiskt inte begriper ett smack. Och försöker man enas om att "vi kan väl prata engelska istället?" kan du ge dig fan på att dansken svarar på danska i alla fall!

Nej. Det har blivit allt svårare att ha respekt för ett språk där jag på TV häromdagen snappade upp att "orm" på danska helt sonika heter: "slange". Språkforskare i Danmark kan ju inte haft det särskilt svårt ändå; "Jamen, Claus, titteee! De daer ser utt som en slaeng! Va skae vie kalle den lillee? VI KALLER DEN SLANGE, FO HILLVIDDE!"



Ungefär så här brukar konversationerna se ut. Ett utagerande kroppsspråk som förmedlar att "det-här-är-väl-självklart" och en mottagare som levererar nervösa skratt på osäkra ställen och låtsas förstå sammanhanget.

/Eder.

Om någon undrar...

... vad det är som händer så kan jag meddela att Hunden i Påsens bloggsida genomgår lite förändringar. Ingenting av det nya är skrivet i sten men eftersom omväxling sägs förnöja använde jag mina fria händer i Paint och trollade fram någonting nytt! Eftersom denna suveräna bloggmaskin den senaste tiden ändå bara gått på en cylinder kändes det som jag hade mandat att ta mig friheten.

Vill också passa på att tipsa om länken "Länkar" (längst ner till höger på sidan), där Hunden i Påsen lagt upp och kommer att lägga upp kvalitetslänkar till andra suveräna bloggar med spridda ämnesområden.

/Eder


Man måste ju ha lite distans till saker

Hallu!


Inte för att det kommer regelbundna inlägg. Men har senaste veckan varit borta från bloggosfären helt då jag bosatte mig i skogarna i Hälsingland. Men nu hemma igen och efter att ha uppdaterat mig i webbens hetaste bloggar fick jag läsa Tonnes inlägg nedan och blev nästan lite tårögd. Saknar också de tre musketörernas eviga diskussioner om allt och inget. Saknar också Virtua Tennis och FIFA. Men ibland måste man ju gå vidare i livet. Och som den rätt briljante Anton skriver: "Det mesta brukar ordna sig!"


Själv så flyttar jag till ny lägenhet rätt snart. Nycklarna får jag på måndag så en ny del i livet ska då inledas. Det blir ett tydligt avslut från studietiden då jag kommer hamna långt från högskolemiljön. Men jag tror jag är relativt nöjd med det. Känns bra helt enkelt!


Jag har förmånen att jobba på samma förvaltning som Turistbyrån i Köping. Där finns en utställningshall där lokala utställare får visa upp sina alster. Ibland kan jag bli förvånad över vissa saker. Samtidigt som några delar kan vara briljant bra kan vissa saker vara lite övervärderade kanske?!


Tror den kostar mellan 50000-60000...

Love!


//T

Hos frisören

Efter en snabbvisit hos min fyra år yngre frisörska sitter jag här med ett pall som ser ut som Tiina Rosenbergs.



Men jag gillar det.
Kort hår är manligt läste jag igår.

/Eder.

Bloggtips

I brist på eget material vill jag ta tillfället i akt och tipsa om en annan läsvärd blogg. En skribent som på sin sida berättar hans uppkomst på följande sätt: 

"En tidig morgon under den första tredjedelen av 70-talet lades grunden till denne Snajt av ett enäggstvillingspar i de Norrländska skogarna. Detta foster tvångsaborterades men reste sig snart ur en pöl på golvet, skakade av sig slemmet och sprang med hala fotsulor direkt till skolbusssen.
Här startar resan om denne individ, universums enda överlevande abort!!!"


I mina ögon kanske den enda läsvärda bloggen utöver hundenipåsen.
Check it out.

WWW.SNAJTEN.SE


/Eder.

Power meat

Den här helgen har den välkända bilfesten varit i staden. Jag strosade en sväng längs gatorna i fredags. Det kan ju minst sagt kallas folkfest i alla fall. Cityfestivalen var ju förra helgen och då kände jag lite lätt avsmak för alla bedrövligt fulla människor som skrek ut brunstläten och såg allmänt risiga ut. Föga förvånande kanske så var den här helgen än värre. På en timmes promenad hann jag få i mig lite för mycket avgaser, lätt tinnitus, se flertalet könsorgan. Frågan är ju om de fina bilarna jag hann se lyckades vända det hela till en positiv upplevelse...


Vid fjolårets bilhelg fanns ju långt gångna planer på att mingla runt bland bilarna och sälja något ätbart. Det mest aktuella var väl donuts eller hamburgare, då med det fantastiska namnet: Power Meat.



Nu, heja Sverige, redan 2-0...
//Thomps

2011-07-09

På jobbet går jag under namnet "Dansmannen". 

Och precis som alla andra prefix-män kan jag också se löpsedlarna framför mig; "Dansmannen slår till igen" eller "Så skyddar du dig mot Dansmannen".

Det här fallet handlar dock bara om att jag råkar vara av uppfattningen att lagerverksamhet är roligare när höfter och stjärt får säga sitt.

Därför är här ett smakprov på hur det både kan se ut och låta en eftermiddag/kväll i en lokal dränerad på syre men fylld av impulsivitet!



Ha det king, tjingeling! /Eder.

Take a look around



Sådärja! /Eder

2011-07-01



Willys i Lund - Förser mig med mer än bara mat.

/Eder.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0