Åh nej. Stackars Britt!

 
Läste på text-tv häromdagen om stackars Britt som tydligen dragit på sig hemsk ebola under sin vistelse i Skopje. "Åh nej", tänkte jag och fruktade att det satans mördarviruset nu nått Sverige och svenskarna på allvar. 
 
En stunds läsning senare gick det upp för mig att Britt inte såg ut så här, som jag först trott:
 
Utan att det helt enkelt rörde sig om en britt... Inte för att det är mindre sorgligt, men tankebilderna i huvudet blev genast lite annorlunda:
 
/Eder Antoine
 
 
 

Dessa åttiotalistpappor

Jag var ute på sta´n idag och andrahandshandlade (vilket jävla ord det blev i utskrivet i text), nåja. Framför mig på Kungsgatans trottoar går en pappa i 30-årsåldern med sin ungefär fyra år gamla son. Sonen kör på egen hand sin barnvagn, som han själv borde sitta i! Då får ekipaget, far, son och barnvagn möte med ett par fotgängare. Sonen som kör barnvagnen har blicken rätt ned i asfalten och har ingen aning om vad som händer framför fordonet. Naturligtvis styr han barnvagnen rätt mot det promenerande paret så de får stanna för att inte bli påkörda. 

 

Pappan hugger tag i vagnen och styr undan samtidigt som han säger: 

 

Ursäkta oss, vi freebasade lite!

 

Jamendåså…. Intressant extrainformation om anledningen till kursavvikelsen föresten.

 

Som en reflektion på Antoines inlägg om moderna hemmasnickrade barnnamn vill jag slå ett slag för två fina gamla fornnordiska namn: Sula och Halvdan. Det döps alldeles för få ungar med dessa förtjusande tilltalsnamn.

 

Sen måste jag få avsluta med en ordgåta som jag kom på när jag var ute och löptränade idag:

 

Vet du vad den blinde lingvistikern har för typ av ledarhund?

 

Svaret publiceras som en ”kommentar”

 

 

/Mz  


RSS 2.0