Du trodde alltså att jag gjort det?
Testar det här med Tinder för närvarande.
Det går väl sisådär.
Någon tycker säkert jag tog i lite väl. Jag ville mest bara pejla av hennes känsla för ironi. Efter lite googlande var ett av råden just att i n t e vara ironisk inledningsvis, eftersom ni inte känner varann. Smart.
Just lära känna varann har jag en känsla av att vi inte kommer att göra efter detta.
Eder Antoine.
Praktikanten
När praktikanten man har hos sig varken är pigg eller glad men känner sig både förkyld och som han vore från Nordafrika:
Eder Anton.
Kalla mig inte vännen
Var in i en klädbutik idag, ni vet en sån där lite "fränare" affär där alla som jobbar är sköna och coola. Halva sortimentet är medvetet oversized och för att stimulera köplusten spelas det alltid svinhög rapmusik i lokalen. Då händer det. När jag precis ska till att stoppa i lurarna för att fortsätta lyssna på min fotbollspodd frågar en blonderad, kortklippt, ring-i-näsan-brud:
- Går det bra för dig, vännen?
Som om jag vore tre år, hade tagit på mig skorna på fel fot, en snorelva under näsan och stod i färd med att ta mig ut på lekplatsen. Ingen kallar mig vännen. I-N-G-E-N!
Alldeles för dålig på att reagera i stunden kontrade jag med en motfråga om när det var dags för rea på det här jäkla stället, och vi surrade en minut om det innan den friendzonade poddtönten traskade ut genom grinden och ut på skolgå... jag menar genom dörren och ut på stan igen.
/Eder Anton.
Gräsklipparen och röjsågen
Finns nu att låna på barnhyllan på Stadsbiblioteket.
När miljömedvetenheten gått för långt
På något sätt bara älskar jag orimligheten i att lägga ut en halvdan, smått oinbjudande bit smörgåstårta i en grupp för bortskänkesvaror! Klart är i alla fall att om medelklassen går runt med flygskam så går Flip Fredrik runt med något mycket värre.
//Eder Anton.
Dessa elsparkcykelgäng
Som om inte världen hade nog med problem. Jag väljer att kalla dem just så, eftersom det alltsomoftast inte är en "utmaning" det handlar om, som så många politker och förståsigpåare många gånger väljer att uttrycka sig. En spade ska man kalla för spade, som en vis man en gång sade.
Radikalisering, klimathot, sprängningar, Melodifestivalen och nu det här: Elsparkcykelgäng som misshandlar. När är det nog egentligen, kan man undra? Hur mycket ilska uppbär man inom sig om en bilists tutande gör en så rosenrasande att man känner sig nödgad att helt enkelt spöa skiten ur denne?
Tur dock att D4n Eliasson inte längre är polischef. Jag ser framför mig hur han hade suttit i morgonsoffan hos Malou och med bekymrad min uttryckt sin oro och medkänsla för vad dessa gossar har varit med om för hemskheter som får dem att agera så här. I Ukraina hade den inofficiella moralpolisen sökt upp dem, bundit fast dem i ett träd och handdukssnärtat deras små rumpor tills de bett om ursäkt. Jag säger inte att det är en bättre metod.
Men det är det.
Eder Anton.
Fortfarande singel?
Det var det här med dejtingsidor. På något sätt blir man ju ändå lite intresserad av vad just den här typen av användare har för syfte med sin närvaro på denna plattform. Vem svarar, och HUR inleder man en konversation med ett Thunderfuck på 27 bast?! Det kräver ju i det närmaste att man själv kallar sig något i stil med LightningDick, Stormpipparn eller 12"Tornado.
Jag vågade aldrig klicka på hennes profil.
//Eder Anton.
När saker och ting inte riktigt går som planerat
Det här med att hänga på olika singelsidor och ta del av diverse appar vars mål alla är att just du ska hitta kärleken... det kanske inte alltid är så klokt att i valet av användarnamn inkludera sin ålder. Särskilt när sidan där du spenderar din singeltid själv tar med det i sin presentation av dig.
//Eder Anton.
Älskling, jag sålde köksbordet!
Dessa bortskänkesgrupper på facebook och dylikt är nya tidens källa till tragikomik.
I fallet nedan är det svårt att åtminstone inte lite smått ifrågasätta om det verkligen inte fanns någonting annat i hemmet som kunde krängas iväg före köksbordet i jakten på något att äta?
/Eder Antoine.
Bland hundar och betahannar
Bra röv, tänkte jag och funderade på hur gammal kvinnan i fråga kunde vara. Låga 40 visade sig stämma ganska bra när jag väl passerade sällskapet med cykeln. Rosa jacka och matchande "täcke" eller vad säger man, på den minsta lilla hund jag sett på den här sidan årsskiftet. Hundmänniskor alltså... det är ett släkte i sig.
Man kan säga att det är ett litet tics jag har när jag ser dessa små fyrbenta varelser, för varje gång drabbas jag av en stilla undran huruvida det vore möjligt att sula iväg hunduschlingen och göra ett field goal på klassiskt amerikansk fotbollsmanér?
Till min förvåning var det mannen som gick och höll i kopplet på den här lille gynnaren, allt medan kvinnan fibblade med sin mobil. Där nånstans skiftade mitt fokus till den här herrn och hur kuvad man tillåter sig själv bli för att ha "förmånen" att umgås med en person av det andra könet? Över min döda kropp att jag slår mina påsar samman med en jänta med en hund som behöver täcke på sig när det är två plusgrader ute!
Efter att ha läst in mig på begreppet alpha fucks and beta bucks, förstod jag snabbt att det här med största sannolikhet handlade om en betahanne (mannen i fråga alltså) som utöver hundvakt säkerligen också försörjer hennes två tidigare barn med en annan farsa. Gud bevars, måtte det aldrig bli mitt öde, tänkte jag och gick in på Team Sportia för att kolla hockeygrejer.
/Eder Antoine.
Sökhistorik
Det svänger fort här uppe i hjärnkontoret allt som oftast, och dagens teknik har ju fördelen att saker och ting går att kolla upp omedelbart. Själv blev jag lika delar förvånad och förskräckt när rullisten med sökhistorik dök upp häromdagen. Snacka om spridda skurar...
/Eder Antoine
Ont skall med ont fördrivas.
Mahatma Gandhi, Martin Luther King och Nelson Mandela.
Alla har de kämpat mot förtryck och orättvisor.
I Örebro finns nu ännu en kämpe: Eder Antoine.
Efter att ha blivit illa behandlad, grundlurad och bedragen har det nu blivit dags för hämnd.
Och hämnden innebär i det här fallet utövande av konsumentmakt.
Min hyresvärd har alltsedan inflyttning spelat ett ordentligt fulspel, med smyghöjda hyror, inbakade parkeringar och noll intresse för underhåll eller upprustning. Det får vara nog med det nu. Hådanefter gäller hårt mot hårt!
Cirkusen kommer att ta fart ikväll när jag i X brevlåda droppar ett kuvert innehållandes mina rättigheter. Sen gäller det att sätta telefonen på ljudlös, vänta ut samtalet (det kommer gå snabbt) ignorera det, för att sedan ringa tillbaka i tjurigast tänkbara tillstånd. Jag kommer att tvångskolla på VIK:s kvalmatcher och titta på semesterbilder från Instagram - ALLT för att försätta mig i mitt grinigaste mode!
There's no turning back.
Nu åker vi.
/Eder Antoine.
Vinterkräksjukan
Hatar när det händer.
/Eder Antoine.
Spegel spegel
Blocket alltså. Denna källa till glädje. Eller förtvivlan.
Den här spegeln har "krock". Det brukar ju sällan vara bra i spegelsammanhang annars.
Mest av allt gillar jag att man här ändå får en bra bild av vem säljaren är.
/Eder Antoine.
Plötsligt händer det.
Släppte jordens brakare i jobbkorridoren idag och blev inte ens generad. Snarare lite stolt.
Vuxenpoäng på det. Katsching!
/Eder Antoine.
You better work, bitch.
Inte alltför sällan får jag uppgifter på jobbet för att jag är "ung och teknisk" och "kan det där med ny teknik". Det är en sanning med modifikation. Ung? Nja. Teknisk? Njee. Oftast går det dock ganska bra, så länge de som frågar behöver hjälp med en radbrytning, innehållsförteckning eller utskriftsformat.
Men ändå sedan jag köpte min MacBook Air (eller MacBook Slim som jag så tekniskt råkat kalla den) har allt vad nymodigheter gäckat mitt redan svårt motsträviga liv. Råttet var redan mågat när jag insåg att Paint inte ingick som standard i deras leveransklara maskiner. Kanske lätt att lista ut, men jag hittade tamejfan inte ens ett enkelt substitut för detta så enkla men briljanta redigeringsprogram. Uselt.
Hursomhelst. Nu har jag än en gång fått "vatten på min kran". Nu kan jag till och med hävda att det inte är JAG som är fientlig mot ny teknik. Den är fientlig mot sig själv.
Så här tio år efter genombrottet för Bluetooth bestämde jag mig för att ge det en chans. Jag ville föra över några bilder från en Mac till min Iphone 5S. Busenkelt trodde jag. I helvete heller, svarade St3ve Jobs senaste så kallade mästerverk.
Så jag googlade:
Det här är det ultimata beviset. Nu är det för bövelen färdigsnackat.
Bättre vara ett analogt geni än att försöka ge sig i kast med att utföra komplicerade manövrar som att trådlöst föra över bilder mellan två Appleenheter.
Eder Antoine.
Surrounded by monkeys I doubt I'll ever hack it.
“I used to think the worst thing in life is to end up all alone. It's not. The worst thing in life is to end up with people who make you feel all alone.”
― Robin Williams
Efter att nyligen ha passerat 28-strecket årsmässigt har det slagit mig hur oerhört få människor jag mött här i livet som i någorlunda mån tycker som jag i världens många ideologiska frågor. Det, om något, kan få mig att känna mig ensam.
Allt jag begär är att människor uppvisar en ryggrad och tar ställning för rätt och fel. Att vi tillsammans skapar ett samhälle som ger förutsättningar för var och en att göra sunda och hälsosamma val. Att varje individ ska ha en chans och möjlighet att skapa sig en dräglig tillvaro och att leva ett liv i trygghet.
Jag har märkt att alltfler av de personer jag träffar och umgås med, i jobbet och privat, väldigt gärna springer och gömmer sig bakom system och regler. "Det är som det är och det är ingenting som jag kan göra någonting åt". För mig är det inget giltigt argument. Att det ÄR som det är säger ju inte nödvändigtvis att det är som det BORDE vara?
En grundtanke jag har är att allt mänskligt lidande är ett hinder för utveckling. Det finns i längden ingen som tjänar på att alla inte har det så bra som möjligt. Någon annans problem blir i slutändan även ditt, sett till det skattesystem och den uppbyggnad av varor och tjänster vi gemensamt inrättat både i Sverige och i världen. Om du inte ser längre än din näsa räcker, vilket i alla fall utom Zlatans inte är särskilt långt, så kan du med all sannolikhet räkna med att det finns en större bild bortom den du själv lyckats projicera. Att säga att den som är arbetslös alltid får skylla sig själv är att visa oförståelse mot att det i ett välfärdssamhälle alltid måste finnas andra som hjälpa till att bära bördan när andra inte kan eller förmår göra det. Och vad är alternativet? Social utslagning? Vad kostar samhället pengar om inte social utslagning?!
Återigen.
Ingen tjänar på att alla inte har det så bra som möjligt.
Och frågan är bara vad som irriterar mig mest? Orättvisorna i sig eller andra människors oförmåga att se det jag vill mena vara den stora bilden? I ett upplyst samhälle borde människor kunna skilja rätt från fel och dessutom stå upp rakryggad för att med hela sin kropp och själ antingen säga ifrån eller ta parti i vissa frågor.
Jag har aldrig velat kategorisera in mig på en politisk linjal, men ack som jag kan sakna en Olof Palme emellanåt. Någon som kallar skit för skit, av den enkla anledningen att skit är precis vad det är.
Mobbade barn, BP-fans och etniska minoriteter - all respekt för att ni orkar.
Det är inte lätt att vara ensam.
/Eder Antoine.
Sanningens ord.
Knappade runt lite på min gamla Nokia 3310 och hittade med stor glädje några små anteckningar som jag brukar lägga in när jag tycker att jag tänkt ut någonting riktigt viktigt att dela med mig av till eftervärlden. Man tänker. Man skriver. Och man glömmer. Det är många saker som fungerar så där cykliskt.
Lyssnade idag på P1 Dokumentär om Ny demokrati. För 20 år sedan var det samma cirkus som nu. Andra namn, andra partier. Samma olösliga problem och samma retorik. Som Kenneth & the Knutters sjöng i min barndom: "När jag var liten fanns det frågor utan svar. Nu är jag stor men dom finns kvar".
Hursomhelst. Det var en annan spaning jag ville dela med mig av. I höstas funderade jag tydligen lite grann på det där med att skaffa barn och vad det nu egentligen tjänar till. Min generation och framför allt min kompiskrets börjar komma upp i den där åldern då det börjar regna ner ungar lite varstans.
Också det en jädra cykel. Vi föds, vi lever, vi dör. Det enda av värde vi lämnar efter oss är eventuellt en unge eller tre. Som ska föra facklan vidare. Och så rullar det på.
"Att skaffa barn är lite som att göra en smörkniv i slöjden.
Man är jävligt entusiastisk under skapandeprocessen,
men när den väl är klar och redo att ta hem
så inser man att den egentligen inte behövdes.
Och man undrar: vart ska jag ha den här?"
/Eder Antoine.
OBS! Stängt på grund av avföring!
Så här ser det för närvarande ut på Myrorna i Örebro.
Ett par containrar med lite kläder, tänkte jag när jag gick förbi.
Och tillsynes en liten avspärrning.
Mycket riktigt var det avspärrat. Det var stängt. För "avföring", som någon lite diskret inom en parentes påpekade.
Hujedamig.
/Eder Antoine.
Passera på egen risk.
Det finns ett assistansbolag alldeles i närheten av mitt ICA. "Minan assistans". Bara en sån sak. I början tänkte jag att det kanske bara rörde sig om ett utländskt namn vars innebörd på svenska bara råkade hamna i ett helt nytt skimmer. Av texten på brevlådan är jag numera osäker.
/Eder Antoine.
