Dessa elsparkcykelgäng
Som om inte världen hade nog med problem. Jag väljer att kalla dem just så, eftersom det alltsomoftast inte är en "utmaning" det handlar om, som så många politker och förståsigpåare många gånger väljer att uttrycka sig. En spade ska man kalla för spade, som en vis man en gång sade.
Radikalisering, klimathot, sprängningar, Melodifestivalen och nu det här: Elsparkcykelgäng som misshandlar. När är det nog egentligen, kan man undra? Hur mycket ilska uppbär man inom sig om en bilists tutande gör en så rosenrasande att man känner sig nödgad att helt enkelt spöa skiten ur denne?
Tur dock att D4n Eliasson inte längre är polischef. Jag ser framför mig hur han hade suttit i morgonsoffan hos Malou och med bekymrad min uttryckt sin oro och medkänsla för vad dessa gossar har varit med om för hemskheter som får dem att agera så här. I Ukraina hade den inofficiella moralpolisen sökt upp dem, bundit fast dem i ett träd och handdukssnärtat deras små rumpor tills de bett om ursäkt. Jag säger inte att det är en bättre metod.
Men det är det.
Eder Anton.
Kommentarer
Trackback
