Man måste ju ha lite distans till saker

Hallu!


Inte för att det kommer regelbundna inlägg. Men har senaste veckan varit borta från bloggosfären helt då jag bosatte mig i skogarna i Hälsingland. Men nu hemma igen och efter att ha uppdaterat mig i webbens hetaste bloggar fick jag läsa Tonnes inlägg nedan och blev nästan lite tårögd. Saknar också de tre musketörernas eviga diskussioner om allt och inget. Saknar också Virtua Tennis och FIFA. Men ibland måste man ju gå vidare i livet. Och som den rätt briljante Anton skriver: "Det mesta brukar ordna sig!"


Själv så flyttar jag till ny lägenhet rätt snart. Nycklarna får jag på måndag så en ny del i livet ska då inledas. Det blir ett tydligt avslut från studietiden då jag kommer hamna långt från högskolemiljön. Men jag tror jag är relativt nöjd med det. Känns bra helt enkelt!


Jag har förmånen att jobba på samma förvaltning som Turistbyrån i Köping. Där finns en utställningshall där lokala utställare får visa upp sina alster. Ibland kan jag bli förvånad över vissa saker. Samtidigt som några delar kan vara briljant bra kan vissa saker vara lite övervärderade kanske?!


Tror den kostar mellan 50000-60000...

Love!


//T

Vi skulle leva längre om våra hjärtan var plast

Ursäkta min tendens till självhyllande och narcissism när jag säger att min inspiration till ytterligare skrivelser på denna blogg kommer just från läsande av tidigare inlägg här på hundenipåsen. Som den sentimentala drömmare jag är (och alltid har varit) står det klart för mig att bloggens "tre amigos" hade rätt kul emellanåt under tiden i Västerås. Tre språkbegåvningar i varsin ände i en svårstrukturerad triangel av människotyper fann varandra någonstans i det virrvarr en treårig högskoleutbildning kan vara.

Thompa
var (är) den noggranne, uppstyrda och planerande. Kombinerat med ett briljant logiskt tänk, väl värt en diger portion avundsjuka. Matz var (är) den eftertänksamme, lyssnande och analyserande. Tillsammans med en oväntad Dr Jekyll och Mr Hyde-sida vars lås emellanåt kunde dyrkas upp med ett eller tre glas vitt och som många gånger var en frikostig källa till skratt. Något som han lät (låter) sin omgivning så generöst ta del av. Att "Matz betyder experimentell" har vi alla också lärt oss vid det här laget. Det är ett citat tillhörande ovanstående.



Och så jag själv. Den jobbige jäveln som blir tjurig så fort han inte får som han vill. En svårfogad och lynnig klurendrejare. Måhända är det sant. Att jag var lillebror i sällskapet stod klart rätt tidigt. En roll jag bär med mig fortfarande. Ostrukturerad som få, men ändå med någon form av överblick. Något som är signifikativt för min tillvaro även nu. Bortom september lurar... tjaa, ingenting? Jag riskerar att vara bostadslös, arbetslös och meningslös. Men om det är någonting jag har lärt mig så är det att det mesta brukar ordna sig. Bra saker händer bra människor. Jag kanske flyttar till Malmö. Jag kanske blir kvar. Min tillvaro hänger just lite på det vaga och försiktiga uttrycket K-A-N-S-K-E. Å andra sidan är det lite av tjusningen med livet. Att inte veta om nästa kurva är till vänster eller höger. Om det ligger sten i vägen eller om det är raka. 
Ja ba kör.  


Det är för mig ännu oklart vad jag ville ha sagt med det här inlägget.

Kanske att jag av ren kärlek saknar er ibland, mina bloggkamrater. 


Ibland kan det vara skäl nog att skriva några rader.

/Eder.

Pliiz hälp mi fa-a-ajnd samm ov maj hope änd prajd bifår aj daj!

Äntligen har jag hittat den!
Låten jag sökt och saknat sedan 25:e april då jag hörde den på radion!



Brukar generellt sett vara emot YouTubebloggande men det här är för bra för att missas.
Och som nöjesreportern på MVT brukar säga: "Kanske bortglömt men sevärt!".
Eller nåt i den stilen.

Snart helg! /Eder

Hos frisören

Efter en snabbvisit hos min fyra år yngre frisörska sitter jag här med ett pall som ser ut som Tiina Rosenbergs.



Men jag gillar det.
Kort hår är manligt läste jag igår.

/Eder.

Bloggtips

I brist på eget material vill jag ta tillfället i akt och tipsa om en annan läsvärd blogg. En skribent som på sin sida berättar hans uppkomst på följande sätt: 

"En tidig morgon under den första tredjedelen av 70-talet lades grunden till denne Snajt av ett enäggstvillingspar i de Norrländska skogarna. Detta foster tvångsaborterades men reste sig snart ur en pöl på golvet, skakade av sig slemmet och sprang med hala fotsulor direkt till skolbusssen.
Här startar resan om denne individ, universums enda överlevande abort!!!"


I mina ögon kanske den enda läsvärda bloggen utöver hundenipåsen.
Check it out.

WWW.SNAJTEN.SE


/Eder.

Power meat

Den här helgen har den välkända bilfesten varit i staden. Jag strosade en sväng längs gatorna i fredags. Det kan ju minst sagt kallas folkfest i alla fall. Cityfestivalen var ju förra helgen och då kände jag lite lätt avsmak för alla bedrövligt fulla människor som skrek ut brunstläten och såg allmänt risiga ut. Föga förvånande kanske så var den här helgen än värre. På en timmes promenad hann jag få i mig lite för mycket avgaser, lätt tinnitus, se flertalet könsorgan. Frågan är ju om de fina bilarna jag hann se lyckades vända det hela till en positiv upplevelse...


Vid fjolårets bilhelg fanns ju långt gångna planer på att mingla runt bland bilarna och sälja något ätbart. Det mest aktuella var väl donuts eller hamburgare, då med det fantastiska namnet: Power Meat.



Nu, heja Sverige, redan 2-0...
//Thomps

IFK Norrköping - Malmö FF

Mottog igår ett digitalt vykort från Café Broadway, signerat två herrar vid namn Päö och Gugs. De befann sig i Norrköping för att vara på plats när stadens stolthet, kallat Peking, skulle ta emot svenska mästarna Malmö FF. En match som till sist slutade mållöst.


IFK-kamraterna uppges ha varit närmast segern, trots den senaste tidens kräftgång med nu tio raka utan vinst. Det som oroar mig mest är dock valet av bänkspelare. Falk-Olander och Wiklander är ursäktade men att ta ut självaste Självmål som tredjeval är för mig chockerande och känns som en riskfylld chansning i jakten på att bryta den negativa trenden.

/Eder Anton

2011-07-09

På jobbet går jag under namnet "Dansmannen". 

Och precis som alla andra prefix-män kan jag också se löpsedlarna framför mig; "Dansmannen slår till igen" eller "Så skyddar du dig mot Dansmannen".

Det här fallet handlar dock bara om att jag råkar vara av uppfattningen att lagerverksamhet är roligare när höfter och stjärt får säga sitt.

Därför är här ett smakprov på hur det både kan se ut och låta en eftermiddag/kväll i en lokal dränerad på syre men fylld av impulsivitet!



Ha det king, tjingeling! /Eder.

Take a look around



Sådärja! /Eder

Om sanningen ska fram...

...så blir alltid lika arg när jag inte får som jag vill. Men om sanningen ska fram (igen) är ilska ett väldigt dåligt sömnpiller och ett föga uppåttjackat känslotillstånd. 

Nu har i alla fall svenssonlivet tagit ett ordentligt stryptag på mig och något förvånansvärt har jag funnit mig väl tillrätta i denna bakåtlutande ställning. Jag sover sent, gör viktiga ärenden på förmiddagen, kör alldeles för fort till jobbet och springer till kaffemaskinen för att få en sipp av den svarta bensinen innan jobbpasset börjar. Jag lever för det syndiga och längtar efter kvällssnusen vid åttatiden för att sedan jäkta hem till vin och keso som kvällsmat. Allt detta inför kvällens verkliga höjdpunkt som har blivit midnattssända UFC Unleashed på TV4-Sport.

Ironin i det hela är total när min kropp svarar på denna behandling med att befinna sig i den bästa form den någonsin skådat i badrumsspegeln. Måttlig dos av träning i kombination med kalorifattigt käk har pressat fram denna ytterst slimmade och trimmade version av Eder Antoine. Inte för att det är något mål i sig, tvärtom, det har bara råkat bli så. Jag kan bara skylla på sommaren i synk med min genuina genuppsättning.


-------

Och efter att återigen hört alldeles för mycket snicksnack om samma tugg jag hört så många gånger förut tänker jag nu bida min tid vecka eller två innan jag än en gång kan skriva nya kapitel i boken "Bullshit - en sannsaga".  Herregud, jag har vetat svaret på den här gåtan i hundra år men blir alltid lika förvånad när andra i min närhet fortfarande tror på den!

Det finns egentligen få saker som gör mig så glad som när folk bevisar mig motsatsen och levererar någonting helt annat än jag hade räknat med. Men om sanningen ska fram (ännu en gång) är jag vid det här laget luttrad till tusen och kan rycka på axlarna åt det mesta.
Heliga äro dem som inte sjunger förutsägbarhetens lov utan har det fria sinnet kvar!

Ett lösryckt inlägg har nu kommit till sin ände.

Det är lätt att va svår när ingen förstår.

/Eder Antoine.

Ödet leder den villige men släpar den ovillige

Jag har mer och mer börjat se livet som en ständigt föränderlig hinderbana. För varje varv jag tar mig igenom återkommer hindren alltid i varvet därpå. Oftast i lite annorlunda form, men likväl påfallande lika. För varje varv som inleds har man nytta av det förra och så vidare. Till slut har man några rundor på sitt samvete och kan känna sig bekväm i att lita på sig själv och räcka långfingret åt ännu ett hinder som inte hellre vill något annat än att fälla dig rakt ner i den kalla leran.

För sex år sen hade min hjärna gymnasiekompetens. Trots det tror jag att det var en period då jag lärde jag mig som mest av och i livet. Efter svek och ogynnsamma relationer beslöt jag mig för att borra ner mig och lägga energi på sådant jag visste skulle vara bestående. Jag lät mitt förutsägbara arbetsliv kryddas av fotbollsspel på kvällarna, jag lyssnade på musik och min kärlek slösade jag på familj och mina närmaste vänner. Ett begränsat men högkvalitativt umgänge i kombination med privata sidoprojekt visade sig fungera bra.

Sen kom den där förödande augustikvällen då jag hamnade i ett ryggläge jag senare aldrig riktigt rest mig ifrån. I samma stund som jag hörde smällen visste jag; Det här blir ett helvete att ta sig ur. Feldiagnosticerad upphöjt till tre tog det mig 13 månader att ens få en operation. Sex månader senare är nio av tio färdigrehabbade. Så även jag. Med enda skillnaden att mitt nya korsband var så löst ditsatt att det nu saknade funktion.



Det här är absolut inte meningen att vara någon snyfthistoria. Men jag har hamnat i samma sits som för sex år sen. Jag behöver något att ge min kraft och energi. Med fotbollen utesluten känns det som om någon just norpat nycklarna men ändå ber mig starta bilen… I våras frågade skolkamrater om vad jag skulle läsa i höst. Jag svarade att jag i höst skulle ”ta en lång jävla paus från livet”. Det värsta är att oavsett hur pausat livet kan verka så måste man befinna sig någonstans.

Och ska man befinna sig någonstans måste man göra någonting.
Och ska man göra någonting måste man vilja någonting.
Och för att vilja någonting måste man ha entusiasm…

Precis som Thåström är jag skyldig till att under många herrans år försökt slippa vara med mig själv. I slutändan är jag trots det ändå brutalt medveten om att det är just med sig själv man måste stå ut. Och på tal om bestående så är det enda riktigt säkra i tillvaron din relation med dig själv. Den varar livet ut. Det är lika sant som det är tråkigt. Och att spendera tid och pengar på sig själv kan vara kul ett tag men leder ingen vart i jakten på det verkligt vidunderliga...

Så med blicken uppåt återstår nu bara att ta reda på vad som finns på andra sidan hindren på det varv nummer 26 jag snart inleder.




"Hold your glass up. Hold it in.
Never betray the way you know you’ve always been".

/Eder Antoine.


Små glädjeämnen i vardagen

Inga ord behövs. Man kan inte annat än le.
//Thomas

2011-07-01



Willys i Lund - Förser mig med mer än bara mat.

/Eder.

RSS 2.0