Kändisspotting
För några veckor sen snuddade jag vid självaste Bo Lundgren när jag promenerade hem från Lunds centrala delar. Just det. Precis samme Lundgren som för några dagar sen hade möte med min namne; Vladimir Antonov angående köpet av SAAB:s lokaler i Trollhättan.
Fränt.
Tyckte jag då.
Idag har jag dock toppat det med råge.
På väg hem från dagens valborgsfirande i berömda "Parken" i Lund, ser jag plötsligt en shortsbeprydd herre i klädsam skäggstubb hållandes en liten liten flicka i handen. Befriad från hämningar efter ett måttligt alkoholintag tänker jag högt när jag passerar sällskapet:
A - IVO!?
I - Tjena, mannen!
Jag hade sett rätt! Det var Malmö FF:s supertalang Ivo Pekalski!
Artig och väluppfostrad som han är tog han mig i hand när jag bad om att få hälsa på honom.
Jag önskade honom lycka till i nästkommande match och frågade vilka dom hade (ja, i just den ordningen) och han svarade "Tack så mycket" och "Göteborg".
"Aaah, det tar ni!", sa jag och vinkade adjö.
Ivo till vänster, i kamp med MFF:s nästa motståndare på schemat; IFK Göteborg.
Med hög puls och fortfarande starstruck försökte jag senare förklara för mitt övriga (inte lika fotbollskunniga sällskap) vem jag just tagit i hand. Ingen fattade.
Så kan det va ibland.
Jag säger inte att det är koolare att bo i Lund än i någon annan stad.
Men det är det.
/Eder
Fränt.
Tyckte jag då.
Idag har jag dock toppat det med råge.
På väg hem från dagens valborgsfirande i berömda "Parken" i Lund, ser jag plötsligt en shortsbeprydd herre i klädsam skäggstubb hållandes en liten liten flicka i handen. Befriad från hämningar efter ett måttligt alkoholintag tänker jag högt när jag passerar sällskapet:
A - IVO!?
I - Tjena, mannen!
Jag hade sett rätt! Det var Malmö FF:s supertalang Ivo Pekalski!
Artig och väluppfostrad som han är tog han mig i hand när jag bad om att få hälsa på honom.
Jag önskade honom lycka till i nästkommande match och frågade vilka dom hade (ja, i just den ordningen) och han svarade "Tack så mycket" och "Göteborg".
"Aaah, det tar ni!", sa jag och vinkade adjö.
Ivo till vänster, i kamp med MFF:s nästa motståndare på schemat; IFK Göteborg.
Med hög puls och fortfarande starstruck försökte jag senare förklara för mitt övriga (inte lika fotbollskunniga sällskap) vem jag just tagit i hand. Ingen fattade.
Så kan det va ibland.
Jag säger inte att det är koolare att bo i Lund än i någon annan stad.
Men det är det.
/Eder
Uppsala - Den lärda staden?
Hej på er!
Efter mina senaste besök i staden Uppsala så må det där frågetecknet bakom rubriken vara befogat. Det grundar jag dock mest i en skylt som jag snappade upp när vi var på väg till konsert med The Ark i början på mars:
Ett konstverk i sig kan man väl ändå få påstå?!
Ett fenomen som min gode vän och bloggkollega(?) Matz uppmärksammade mig på igår var hur det kommer sig att stiliga pojkar som är relativt välklädda drar på sig ett par löparskor till en i övrigt godkänd outfit. Jag blev lite paff då det är något som jag inte kunde svara på. Jag har givetvis uppmärksammat att det är relativt vanligt förekommande men inte lyckats nysta ut något svar i dagsläget.
En teori som snabbt kastades fram var att någon slags bekvämlighetsaspekt ligger bakom det hela? Eller så kan det vara fotproblem? Jag själv har ju blivit rekommenderad att gå mer i löparskor för att inte "slita" på fötterna. Men likväl hasar jag fram i converse alltför ofta. Nåväl., jag kunde inte ge Matz något bra svar utan enbart två gissningar så om det är någon som kan svara på det här mottages förklaringar med glädje. Kommer ett svar som motiverar den hemska handlingen att ha löparskor som "gå-bort-skor" ska fan ett pris delas ut!
Skönhet framför bekvämlighet!
Tjing
Thomps
"Universitetet är det nya gymnasiet"
Det tar på krafterna att lära sig grunderna i SPSS...
Programmet i sig är inte särskilt svårt men problembarnen (vilka man med lätthet skulle tro ha gått direkt från småskolan till universitetet) försvårar inlärningen på fler än ett sätt!
Vi tar det från början.
Problemen i det här fallet är två till antalet och förstår verkligen ingenting av vad instruktioner heter.
Den ena ser ut som Kristina Lugns dotter, har fnasiga händer, rött hår och en gäll, genomträngande röst.
Den andra ser ut som hon levt de senaste 10 åren på Plattan och låter som en avtänd, stockholmsk tjackpundare...
Dessa två har av en tacksam slump nu hamnat i samma grupp.
Ingen av dom förstår. Ingen av dom har kapacitet att förstå.
Smidigast är när den ena (som tror sig förstått) ska förklara för den andre.
Det blir lite som att en blind hjälper en döv...
Jaja. Roligast idag var nog trots allt att Idol har kommit till stan.
Jag passade på att ta en idolbild på Idolbilen.
Det är för övrigt i "lokalerna" bakom som jag har min undervisning.
Apropå rubriken var det ett stycke jag snappade upp från ett par samtalande tjejer i väntan på studievägledning. Det kanske ligger nånting i det.
/Eder
Programmet i sig är inte särskilt svårt men problembarnen (vilka man med lätthet skulle tro ha gått direkt från småskolan till universitetet) försvårar inlärningen på fler än ett sätt!
Vi tar det från början.
Problemen i det här fallet är två till antalet och förstår verkligen ingenting av vad instruktioner heter.
Den ena ser ut som Kristina Lugns dotter, har fnasiga händer, rött hår och en gäll, genomträngande röst.
Den andra ser ut som hon levt de senaste 10 åren på Plattan och låter som en avtänd, stockholmsk tjackpundare...
Dessa två har av en tacksam slump nu hamnat i samma grupp.
Ingen av dom förstår. Ingen av dom har kapacitet att förstå.
Smidigast är när den ena (som tror sig förstått) ska förklara för den andre.
Det blir lite som att en blind hjälper en döv...
Jaja. Roligast idag var nog trots allt att Idol har kommit till stan.
Jag passade på att ta en idolbild på Idolbilen.
Det är för övrigt i "lokalerna" bakom som jag har min undervisning.
Apropå rubriken var det ett stycke jag snappade upp från ett par samtalande tjejer i väntan på studievägledning. Det kanske ligger nånting i det.
/Eder
Treenigheten
Cha cha!
Jag är glad över att Anton känner att bloggen fått en till dimension igen. Tvådimensionellt är ju inte så pjåkigt. Jag väljer dock att se en blogg tillhörande tre personer som en människokropp. Och således blir människorna bakom kroppsdelar. Hur bloggen kom till ska vi inte prata om... Men till en början kan det nog vart så att jag var hjärtat som pumpade på med inlägg. Anton var benen som tog bloggen framåt. Och Matz var någon del av hjärnan kanske(?).
Efter en tid blev kroppen sliten och då bytte Anton från att vara ben till att vara en pacemaker till det trötta hjärta som fanns. Men nu kanske hjärtat slår lite bättre igen så förhoppningsvis kan Anton springa vidare själv. Vars är Matz nuförtiden då? Ja vi kan väl hoppas på en comeback men just nu får han väl kallas blindtarmen.
På tal om Pacemakers så ska bra bloggar hyllas. Den bästa, som för övrigt också drivs av tre män, är Pacemakers blogg. Kreativ, inspirerande och välskriven. Me like!
Dagens tips som ni ska ta med er är ett boktips. Hångla mer heter boken och handlar om att ge sig hän lite mer här i livet. Läsvärt som satan.
Ses!
//Thomas
- Kapten, säg mig, när kommer skeppet fram?
Antingen har någon obehörig kommit över lösenordet till Sveriges mest intellektuella mansblogg eller så har den helt enkelt fått nytt liv och en ytterligare dimension?! :)
I den eufori och förvåning som uppstod skriver jag i alla fall nu i ren inspiration. I punktform.
* Som vanligt med mina projekt om vikt och viktökning har det nu stagnerat en aning. Träningen har också visat sig vara mycket beroende av min träningspartner och hans vanor. Tränar Eklund - tränar jag. Viktmässigt har jag gjort en toppnotering på 75,7 kg en lördagsmorgon och har de senaste veckorna fortsatt kretsa just där. Det är lätt att bli nedslagen utan framgång men om jag backar några månader så är det trots allt en ganska remarkabel ansträngning jag gjort - att gå från 69,6 till 75,7 är sex kilos differens. Med en fettprocent på 11,8 därtill är det ännu ett bevis på att det inte är ister jag lagt på mig. Ibland blir jag dock trött på all denna hets om ständig förändring, och som jag i viss mån får erkänna att jag själv också är med och skapar. Hela livet verkar gå ut på att ständigt göra om saker och framför allt sig själv...
På TV är det Abtronics hit och ZumbaFitness dit. "Så gjorde jag för att gå ner 12 kg!". För vem gör alla dessa människor det egentligen?! Egentligen vet jag väl svaret då jag är en del av hela skiten själv... Men att jag inte lever som jag lär är väl heller inget nytt. Och kasta stenen först, den som i ärlighetens namn faktiskt gör det. Viktigast av allt är nog insikt. Och att ibland fråga sig själv: För vem gör jag det här?
* Förra helgens utgång gav mig ett uppslag om en ny bok: "QP-tjejer och cheesekillar". Vad den ska handla om vet jag inte, men titeln känns lovande. Kanske säljer idén till Viveca Lärn och får se den som julkalender 2015?
* I veckan som följer är det skola 5/5 dagar. Man inser hur bortskämd man är när man tycker sånt är jobbigt. Hela grundskolan var det kutym med skola veckans alla dagar och lyckan var stor om man mot förmodan kom hem före klockan tre någon dag. Nu handlar det om två- eller tretimmarspass...
På återhörande. /Eder A.
I den eufori och förvåning som uppstod skriver jag i alla fall nu i ren inspiration. I punktform.
* Som vanligt med mina projekt om vikt och viktökning har det nu stagnerat en aning. Träningen har också visat sig vara mycket beroende av min träningspartner och hans vanor. Tränar Eklund - tränar jag. Viktmässigt har jag gjort en toppnotering på 75,7 kg en lördagsmorgon och har de senaste veckorna fortsatt kretsa just där. Det är lätt att bli nedslagen utan framgång men om jag backar några månader så är det trots allt en ganska remarkabel ansträngning jag gjort - att gå från 69,6 till 75,7 är sex kilos differens. Med en fettprocent på 11,8 därtill är det ännu ett bevis på att det inte är ister jag lagt på mig. Ibland blir jag dock trött på all denna hets om ständig förändring, och som jag i viss mån får erkänna att jag själv också är med och skapar. Hela livet verkar gå ut på att ständigt göra om saker och framför allt sig själv...
På TV är det Abtronics hit och ZumbaFitness dit. "Så gjorde jag för att gå ner 12 kg!". För vem gör alla dessa människor det egentligen?! Egentligen vet jag väl svaret då jag är en del av hela skiten själv... Men att jag inte lever som jag lär är väl heller inget nytt. Och kasta stenen först, den som i ärlighetens namn faktiskt gör det. Viktigast av allt är nog insikt. Och att ibland fråga sig själv: För vem gör jag det här?
* Förra helgens utgång gav mig ett uppslag om en ny bok: "QP-tjejer och cheesekillar". Vad den ska handla om vet jag inte, men titeln känns lovande. Kanske säljer idén till Viveca Lärn och får se den som julkalender 2015?
* I veckan som följer är det skola 5/5 dagar. Man inser hur bortskämd man är när man tycker sånt är jobbigt. Hela grundskolan var det kutym med skola veckans alla dagar och lyckan var stor om man mot förmodan kom hem före klockan tre någon dag. Nu handlar det om två- eller tretimmarspass...
På återhörande. /Eder A.
Kontring
Chacha!
Jag vill inte på något sätt påstå att jag är aktiv heller. Det grundar sig i besvikelsen på den tredje kollegan i bloggen. Tiden läker inte alla sår...
I vilket fall så bör jag ju gå in och stötta underbara Anton någon gång då och då. Och idag kände jag att jag hade något att tillföra bloggosfären och främst min vän Tonne.
I förra inlägget gick att se resultatet av sex års skäggsparande., här i Västerås växer det snabbare och efter cirkus två veckor kan det se ut så här:
Sen har det hänt en nyhet på kvarteret Folke. En ny miljöbod! Den förra var relativt ofta full. Det vill säga det var fyllt från golv till tak med soppåsar, sängar, skrivbord och annat skräp. Men nu är det ordning och reda tack vare Mimer. Anton hittade en gång ett Monopol i en av vagnarna med skräp. Själv fann jag detta igår när jag hade vägarna förbi:
En liten människa som såg lite sliten ut.
Och en stor ölburk!
Sånt som förgyller vardagen i livet i en rätt blek värld. Lovely!
//Thomps
Behåring på manlig överläpp (och lite till)
Var inne på systemet idag och såg till min glädje att det var den skojfriske och pratsjuke herren som satt i kassan. Senast jag handlade hade jag lurar inkopplade och hörde bara halvt vad han sa, så sedan dess har jag lovat mig själv att vara helskärpt och trevlig när jag handlar av honom.
Hursomhelst. Jag vågade inte heller idag att ta för givet att jag såg ut att vara över 20 så jag hivade fram legget av gammal vana.
- "Hur förklarar du det här? Inget skägg på bilden och så massa skägg i verkligheten?!", säger han hurtigt och med en osynlig men genuin glimt i ögat.
- Det hinner hända en del på sex år, vettu!, svarar jag rappt. Nöjd över att han såg skillnaden på en 18-årig tonåring på rosa körkort och en 24 bast gammal universitetsstudent. Därefter fäller han mig med kommentaren jag inte var beredd på: - "Har du sparat i sex år?!"
Jag var nu mållös. 1-0 till kassören Sören. Eller Håkan Kråkansson som nån pillemarisk kund tjenisartat hävde ur sig.
Så här kan det se ut.
/Eder Antoine.
Hursomhelst. Jag vågade inte heller idag att ta för givet att jag såg ut att vara över 20 så jag hivade fram legget av gammal vana.
- "Hur förklarar du det här? Inget skägg på bilden och så massa skägg i verkligheten?!", säger han hurtigt och med en osynlig men genuin glimt i ögat.
- Det hinner hända en del på sex år, vettu!, svarar jag rappt. Nöjd över att han såg skillnaden på en 18-årig tonåring på rosa körkort och en 24 bast gammal universitetsstudent. Därefter fäller han mig med kommentaren jag inte var beredd på: - "Har du sparat i sex år?!"
Jag var nu mållös. 1-0 till kassören Sören. Eller Håkan Kråkansson som nån pillemarisk kund tjenisartat hävde ur sig.
Så här kan det se ut.
/Eder Antoine.
