Kalla mig inte vännen
Var in i en klädbutik idag, ni vet en sån där lite "fränare" affär där alla som jobbar är sköna och coola. Halva sortimentet är medvetet oversized och för att stimulera köplusten spelas det alltid svinhög rapmusik i lokalen. Då händer det. När jag precis ska till att stoppa i lurarna för att fortsätta lyssna på min fotbollspodd frågar en blonderad, kortklippt, ring-i-näsan-brud:
- Går det bra för dig, vännen?
Som om jag vore tre år, hade tagit på mig skorna på fel fot, en snorelva under näsan och stod i färd med att ta mig ut på lekplatsen. Ingen kallar mig vännen. I-N-G-E-N!
Alldeles för dålig på att reagera i stunden kontrade jag med en motfråga om när det var dags för rea på det här jäkla stället, och vi surrade en minut om det innan den friendzonade poddtönten traskade ut genom grinden och ut på skolgå... jag menar genom dörren och ut på stan igen.
/Eder Anton.
Gräsklipparen och röjsågen
Finns nu att låna på barnhyllan på Stadsbiblioteket.
När miljömedvetenheten gått för långt
På något sätt bara älskar jag orimligheten i att lägga ut en halvdan, smått oinbjudande bit smörgåstårta i en grupp för bortskänkesvaror! Klart är i alla fall att om medelklassen går runt med flygskam så går Flip Fredrik runt med något mycket värre.
//Eder Anton.
