För ett tag sedan var jag på sjukhuset och kollade runt lite, helt enkelt för att väntsalen till busstrafiken ligger inne i sjukhuset. Då hittade jag en skylt som jag inte sett någonstans tidigare, det stod:

Först trodde jag att det kanske var en massa sådana här:

Men det var det inte, utan det var en sådan här istället:

Strunt samma, min fundering är varför det som för mig alltid varit känt som Kebabrulle nu är Rullkebab, vad är skillnaden? Igår var det Kulturnatta i Umeå, det vill säga att olika uppträdanden och aktiviteter i kulturens namn ägde rum i stadskärnan. Det var allmän marknadsstämning i stan och givetvis fanns det också en massa gatukök med mat. Snabbmatsexponeringen var total, liksom förvirringen över att se kebabrullar och rullkebaber säljas till höger och vänster. Det låter ju inte klokt i plural heller.

Jag hade en ypperlig möjlighet att gå fram till någon försäljare och fråga vad skillnaden består i. I stundens ingivelse var jag också när att göra det. Men så slog min fördomsfullhet till, och jag fick för mig att snabbmatsförsäljarna inte alls var intresserade av att diskutera de praktiska implikationerna av deras semantiska konstruktioner. Samt de förödande pragmatiska konsekvenserna för konsumenter när tydliga distinktioner mellan olika begrepp saknas. Innebörden i begreppet är fortfarande otydligt liksom innehållet i själva rullkebaben. Tolkningsutrymmet är enormt och ännu större är risken för missförstånd. Såvitt jag vet kan en rullkebab lika gärna vara en kebab med hjul!?

/Mz

Idag var jag på föreläsning på universitet, Lars Ohly talade om konsten i samhället ur ett demokratiperspektiv. Som den kulturarbetare jag är, kände jag att detta måste höras. Nog om detta nu, Ohlys tal var det som fastnade i huvudet, men på näthinnan finns en annan bild kvar. Jag har ingen eget foto, tyvärr, men alla som har varit på en föreläsning känner igen dem. De där människorna som kommer lite för sent in, eller går strax innan föreläsningen är slut. Det kan väl vara ok i sig, man kan ju ha en mängd giltiga skäl att göra så.

Men de jag talar om är de som ska ta sig in eller ut ur salen på ett ”diskret” sätt. Diskret betyder alltså för dem, till att börja med; krumma ryggen som en 90-åring, sedan med autistisk tågång, antingen i ultrarapid eller i snabbt tempo rycka fram över golvet med så höga knäuppdragningar att käken får agera stoppled istället för höftkulan. Denna förflyttning utsmyckas med ett extremt fastfruset och förskräckt leende.

Allvarligt, det här måste vara det mest kontraproduktiva man kan göra om man ostört ska smyga omkring bland en samling tysta och koncentrerade människor. För hur brukar folk reagera när andra beter sig underligt, man kollar ju! Tipset är; gå normalt så kommer inte folk att bry sig, går du som om du spelar efterbliven i en Stefan &Krister-buskis så får du lite oönskat uppmärksamhet.

/Mz

När man blickar ut över skolgårdar och anvisade lekområden så ser det inte ut som det hänt så mycket de senaste decennierna, det är fortfarande gungor, klätterställningar och sandlådor. Det beror kanske på att evolutionen helt enkelt inte kommit längre och barnen har kvar den gamla nedärvda gung- och sandlåde-genen. För att gunga och gräva är tydligen vad barn fortfarande gillar att göra nu för tiden, i alla fall som fysiska lekar.

Det jag undrar är om det sociala lek-klimatet inte heller har förändrats, jag tror och hoppas att det har hänt en del. När jag var liten lekte barnen en ”lek” som hette Bögen i buren. Det gick ut på att ett gäng ungar sprang omkring på skolgården, sökte upp ett ensamt stackars barn och frågade:

- Är du bögen i buren?

De flesta svarade - Nej!

Helt enkelt eftersom majoriteten av människor utger sig för att vara heterosexuella, och inte är omslutna av en sorts stålkonstruktion.  Andra anledningar till att man svarar nej skulle kunna vara att man som 9-åring inte riktigt på djupet reflekterat över sin sexuella identitet, och alltså inte är säker, men åtminstone är övertygad om att man inte befinner sig bakom galler.

Reaktionen på barnaskaran när de blir informerade om att barnet som frågan ställts till, inte är bögen i buren är att alla unisont skriker – BÖGEN ÄR LÖS! Och springer ifrån den något förvirrade ungen.

Denna patologiska lek är uppenbarligen direkt inlånad från ryska skolgårdar, men det jag undrar är om denna form av organiserat kränkningsbeteende fortfarande existerar? Jag menar att det har ju hänt en del i samhället de senaste åren. Nu är ju Obama, världens formellt mäktigaste man, för samkönat äktenskap, samtidigt som genuspedagogerna har fått ett uppsving den senaste tiden. Man tycker ju att dessa samhällsförändringar borde ha sipprat ned till skolgården, men vem vet?

/Mz

Jag håller ju på att finkamma arbetsmarknaden för att hitta en arbetsgivare att göra lycklig, jag letar jobb alltså. Under tiden tänker jag att det är säkrast att försöka hitta en alternativ karriär, det är ju trots allt 66 000 arbetslösa akademiker, och sist jag kollade var det inte direkt ett efterfrågansöverskott på folkhälsovetare. Så jag har gett mig in på en konstnärlig bana, mest för att det finns ett staffli, penslar och färg hemma. Så är det med medvetna och selektiva val ibland, det blir som det blir, och det är lika bra som något annat som också kunde ha blivit. Eller inte, jag tycker ju kvalitet spelar roll.

I alla fall så har Thomas hintat om att det eventuellt finns en möjlighet att ställa ut i kommunhusets konsthall i Köping, dock måste jag ha fler än tre alster så jag får väl ligga i med produktionen. Jag börjar med att lägga ut dem här för att se hur jag ligger till i konkurrensen på den lokala konstscenen.

Jag måste berätta vad jag bevittnade igår efter mitt besök på IKSU, där jag tränar. Jag har för mig att Anton redan varit inne och diskuterat detta fenomen i tidigare blogginlägg, nämligen äldre mäns bisarra beteende i offentliga omklädnings- och duschrum. Det verkar som om de äntrar något sorts etiskt vakuum när de kommer in i gemensamma tvagarstugor, helt plötsligt upphör regler för normalt uppförande att existera.

Vad var det som hände då? Jo, efter avklarad träning och dusch så går jag igenom bastudörren för att finna mig en plats. Det är inte mycket folk i bastun, men beroende på att folk ligger ned så är det ändå trångt. Dock finns en ledig lucka längst upp i ett hörn som jag intar. Jag tänker att eftersom de andra ser att det börjar bli överfullt i bastun så kommer de nog att sätta sig upp, det verkar ju rimligt eftersom de inte har abonnerat på bastuplatser. Men vad jag misstog mig! Männen är fast beslutna om att ligga kvar, och där sitter jag i hörnet. Det kanske inte verkar så illa men faktum är att de ligger med huvudet ifrån mig. Det betyder att jag sitter inkilad mellan två särade mansben och deras kön som endast är ett par decimeters ifrån mig. Jag känner mig intensivt observerad och lämnar bastun.

Så alla äldre män, det är dags att kamma sig, och ni som redan har tappat håret, skärpning! Det finns ingen annanstans i samhället där det är okej att ha sina genitalier så nära en annan persons ansikte. Samma regler gäller för både urbana stadsmiljöer och våtutrymmen. Men det är klart, efter en hård arbetsvecka har man ju sin fulla rätt att blotta skrevet inför vilt främmande människor, så vem är jag att döma?

Jag vet inte exakt vid vilken ålder detta respektlösa beteende kidnappar deras hjärnor och slår ut andra vitala delar som tidigare tjänade till att identifieras sociala normer och anpassa sig till dem. Ett tips till alla män som inte riktigt har kolla på sin egen självmedvetenhet är att; när du börjar med att klä på dig tröjan först av alla plagg efter duschen, och är bekväm med detta, SE UPP!  De flesta vanliga män känner sig aldrig så naken som i ett gemensamt omklädningsrum iförd endast en T-shirt.

/Mz