Motorsågsmassakern
Planerade i början på veckan för en riktig motormåndag, då jag först skulle föräras förtroendet att köra motorsåg för att sedan gå vidare till traktorkörning resterande del av eftermiddagen.
Det hela blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.
Farsan hade tidigare mumlat om att "den där jävla motorsågen" skulle vara svår att starta. Något som jag fullkomligt valde att ignorera. I tanken hänvisandes till att jag minsann i vintras drog igång fanskapet på bara ett drag. Respekt!
Men fäder har sällan fel visade det sig. Aset till motorsåg gjorde inte minsta antydan till att vilja starta och mitt humör sjönk till nivåer jag inte trodde var möjliga lika fort som Usain Bolt avverkar 100 meter. Efter en brännblåsa på insidan av långfingret var råttet mer än mågat och jag levererade salva efter salva av svordomar och könsord...
Till ingen nytta. Motorsågen suckade lika trött varje gång jag försökte rycka liv i den och det hela var ytterst nära i att sluta i handgemäng. Frestelsen att slänga sågjäveln i pionbusken var överhängande. Min livserfarenhet lyckades dock intala mig själv att det ingalunda skulle lösa några problem och jag ställde vackert ifrån mig sågen, sprattlade av mig säkerhetsbyxorna och gick byxlös i ren protest runt i trädgården muttrandes hur jävla elakt och orättvist livet just varit mot mig.
Det hela renderade även i ett argt sms till farsan...
Idag är det dags för rond 2 i motorsågsmassakern!
Den här tänker jag vinna!
/Eder chain-saw-super-mega-death-killer-man - Anton.
Roten till all ondska
Klippan är en total katastrof och så fort man närmar sig soffan blir man utsatt för en vidrig ergonomisk våldtäckt av absolut värsta grad. Vinklar och ryggstödshöjd är inte anpassat för mänskligheten och den designer som skissat fram denna pjäs av vansinne måste vara otroligt bitter och försökt att projicera allt sitt hat mot den sittande befolkningen. Eller så var det aldrig meningen att man ska sitta i Klippan, trots att det vid en snabb okulärbesiktning faktiskt ser ut som en soffa.
Ironiskt nog är det utrikiska namnet på soffan; Klippan Loveseat, vilket är ett fult marknadsföringsförsök, snarare är det så att Klippan är en motorväg till social isolering då ingen frivilligt utsätter sig för den fysiska och psykiska påfrestningen att sitta i den mer än en gång.
Måtte denna förklädda skoliosframkallare tas ur produktion snarast innan den skapar mer olycka i världen.
Se upp för de förföriskt stilrena formerna!
Numer spenderas sittiden i en inbjudande tvåsitts från mitt reservdelshem en trappa upp.
Tack Linn!!
//Matz
Sanningen är den att jag är typiskt svensk
En veckas nedtaggning från skola, redovisningar och c-uppsats tillsammans med konstant smittat umgänge har nu försatt mig i ett kroniskt snörvlande tillstånd.
Hursomhelst, det är ändå skönt att vara tillbaka "back home". Det blev in i hetluften direkt då jag efter endast en timme på östgötsk mark satt på ett fik inne i stan med blivande psykologen Anders och Sveriges största livsnjutare Pecka. Strax efter att kaffet hamnat på plats i kistan började genast lokalkändisar passera utanför fönstret som vetter mot Vadstena Sparbanks parkering tillika Östenssons forna varuintag. Givetvis skulle jag gärna namedroppa dessa profiler men eftersom stan är lika stor som min klasskompis Therese gör jag nog bäst i att låta bli... :)
Häromdagen gjorde slag i saken, gick ner till surskallarna på Furulunds och köpte mina patchar till favoritjeansen.
Ganska nöjd med resultatet men ska komplettera med ordentliga stygn så att lapparna sitter fast "fo weal".
I detta mångfacetterade (mångfascinerande?) inlägg kan jag också tillägga att jag tror att jag i förrgår hörde min farsa säga den mest östgötska mening jag nånsin hört. Han ville ha min hjälp till att gräva täckdike (världens minst roliga jobb f ö) och berättade att vi skulle försöka "wensah oeent wunnt woörenna". Den som vet vad han sa får gärna maila eller kommentera. ;)
/Eder Anton.
Life of Anton
Det är få gånger jag brukar bubbla ohämmat av glädje när jag skriver mina blogginlägg. Så varför inte ta tillfället i akt och delge världen lite "Life of Anton" för tillfället?!
Så här ser mitt liv ut just nu:
* C-uppsatsen är redovisad och blev omtyckt av opponenter och examinator.
* Tennisen är återupptagen och den här veckan har Thompa och jag spelat hela två gånger. Serven är lika nyckfull som Christer Pettersson efter en sjuttis vodka, men kul är det!
* Har hittat ett par ljusa jeans på Jeansbutiken som kan mäta sig med mina totalt utslitna gamla Levi's.
* Fick 80 spänn hemskickat på ett MasterCard i veckan, bara så där. Pengarna gick till medicin.
* Imorrn ska jag vara hundvakt åt Tjejbloggens Maggan. Jag har aldrig tidigare i livet haft ansvaret för en hund. Ändå gillar jag att omnämna mig själv som hundpsykolog.
* Och så ikväll träffar jag på världens skönaste killgäng nere på fotbollsplanen. Ante, Robbie, Ville, Svensson mfl är numera mina nyvunna fotbollsvänner. Extra plus att dom faktiskt är jämngamla OCH det bästa av allt: Samtliga kan kicka och är sjukt duktiga på "ringen"!
Dessutom väntar två dagar av alkoholintag i goda vänners lag plus att la familia kommer upp och säger hej och grattis på lördag.
Det här är dagar då livet är som bäst!
För att citera Matz: "Jag stod där och såg pillemagisk ut!"
Med kärlek och värme - / Eder Anton.
Stuck here for days.
I jobbet som rekryteringsassistent läser man dagligen en hel drös av CV:n.
Således läser man också en hel del roliga formuleringar. Vilket jag anser vara mitt jobbs stora fördel framför andra!
Idag stötte jag på följande:
"Jag lyssnar på Metallica och följer HV 71 dagligen. /.../ Hoppas dessa rader fångat ert intresse!"
avd: Klart du ska ha jobbet!
"... att arbeta åt samma hål."
avd: Jobbigt att vara anställd av ett tomrum...
och slutligen:
"Privat så är jag 53 år."
avd: Hur gammal är du i jobbet då?
Återkommer förhoppningsvis i sommar med mer enastående humor. ;)
/ Eder Anton.
