Känner mig som en del av ett alldeles lysande exempel på en dysfunktionell blogg för tillfället. :) MEN! Dom få som fortfarande inte gett upp hoppet tänkte jag här ge en liten uppdatering av vad som händer på Antonfronten.

Planerade i början på veckan för en riktig motormåndag, då jag först skulle föräras förtroendet att köra motorsåg för att sedan gå vidare till traktorkörning resterande del av eftermiddagen.

Det hela blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.

Farsan hade tidigare mumlat om att "den där jävla motorsågen" skulle vara svår att starta. Något som jag fullkomligt valde att ignorera. I tanken hänvisandes till att jag minsann i vintras drog igång fanskapet på bara ett drag. Respekt!

Men fäder har sällan fel visade det sig. Aset till motorsåg gjorde inte minsta antydan till att vilja starta och mitt humör sjönk till nivåer jag inte trodde var möjliga lika fort som Usain Bolt avverkar 100 meter. Efter en brännblåsa på insidan av långfingret var råttet mer än mågat och jag levererade salva efter salva av svordomar och könsord...

Till ingen nytta. Motorsågen suckade lika trött varje gång jag försökte rycka liv i den och det hela var ytterst nära i att sluta i handgemäng. Frestelsen att slänga sågjäveln i pionbusken var överhängande. Min livserfarenhet lyckades dock intala mig själv att det ingalunda skulle lösa några problem och jag ställde vackert ifrån mig sågen, sprattlade av mig säkerhetsbyxorna och gick byxlös i ren protest runt i trädgården muttrandes hur jävla elakt och orättvist livet just varit mot mig.




Det hela renderade även i ett argt sms till farsan...


Idag är det dags för rond 2 i motorsågsmassakern!
Den här tänker jag vinna!

/Eder chain-saw-super-mega-death-killer-man - Anton.