Plötsligt händer det.
Släppte jordens brakare i jobbkorridoren idag och blev inte ens generad. Snarare lite stolt.
Vuxenpoäng på det. Katsching!
/Eder Antoine.
You better work, bitch.
Inte alltför sällan får jag uppgifter på jobbet för att jag är "ung och teknisk" och "kan det där med ny teknik". Det är en sanning med modifikation. Ung? Nja. Teknisk? Njee. Oftast går det dock ganska bra, så länge de som frågar behöver hjälp med en radbrytning, innehållsförteckning eller utskriftsformat.
Men ändå sedan jag köpte min MacBook Air (eller MacBook Slim som jag så tekniskt råkat kalla den) har allt vad nymodigheter gäckat mitt redan svårt motsträviga liv. Råttet var redan mågat när jag insåg att Paint inte ingick som standard i deras leveransklara maskiner. Kanske lätt att lista ut, men jag hittade tamejfan inte ens ett enkelt substitut för detta så enkla men briljanta redigeringsprogram. Uselt.
Hursomhelst. Nu har jag än en gång fått "vatten på min kran". Nu kan jag till och med hävda att det inte är JAG som är fientlig mot ny teknik. Den är fientlig mot sig själv.
Så här tio år efter genombrottet för Bluetooth bestämde jag mig för att ge det en chans. Jag ville föra över några bilder från en Mac till min Iphone 5S. Busenkelt trodde jag. I helvete heller, svarade St3ve Jobs senaste så kallade mästerverk.
Så jag googlade:
Det här är det ultimata beviset. Nu är det för bövelen färdigsnackat.
Bättre vara ett analogt geni än att försöka ge sig i kast med att utföra komplicerade manövrar som att trådlöst föra över bilder mellan två Appleenheter.
Eder Antoine.
