Jag har aldrig varit något större fan av forskning och har i vissa stunder jämfört det med att skriva av "bäverkort", dvs låtsasforska om ett djur men i själva verket bara skriva av, på samma sätt som man gjorde när man gick i fyran.

Men nu har jag fått en insikt.

Forskning är mycket mer komplicerat än så. Åtminstone om man väljer att forska även efter man gått ut fjärde klass. För forskning därefter handlar om att förpacka information, och gärna på ett så luddigt sätt som möjligt. När jag var liten trodde jag att det som presenterades som fakta också innebar att det var sant. Många år senare har jag förstått att så absolut inte är fallet.

Efter tre (eller fem) år inom högskola/universitetsvärlden är jag numera bekant med vetenskapliga artiklar med tillhörande, meterlånga källförteckningar. Och det som står i rapporterna är ofta i princip: "det skulle kunna vara så här... men det behövs mer forskning". Och sen är det alltid någon jävel som känner sig manad och att ta vid och bidra. Så den personen forskar vidare! Hen använder samma källor på en del ställen och nya källor på andra. Och så där håller ekorrhjulet på!

TIll slut är allting så sönderforskat att ingen egentligen minns vad det var vi ville ha reda på egentligen. Än mindre vet någon hur det faktiskt ligger till. Jag tänker att det hela påminner en del om börskrisen som aktuell för en handfull år sedan. Värdepapper packades om, såldes och gavs betyg som var alldeles uppåt väggarna. Ingen visste egentligen vad olika investeringsbara värdepapper innehöll utan bara lät allt flyta på, i hopp om att "det blir nog bra".

Men allting har ett slut. Plötsligt ställde någon rationell kritiker frågan om vad den här skiten faktiskt innehåller och varför det här värdepappret har högsta betyg om nu ingen kan svara på den första frågan om vad det ens innehåller?

På samma sätt är det med forskningen. Man återger och återger vad andra har sagt, plockar lite här och lite där. Kanske kommer man fram till något nytt. Oftast till att man ingenting kan slå fast.

Så vad fan.

Kan vi inte bara komma överens om vad som borde vara rimligt? Eller måste det också kanske beforskas?! Från regeringshåll är det konstanta svaret på samtliga granskningar att man ska tillsätta en kommission. En kommission som ska utreda den kommission som tillsattes för att utreda kommissionen som från början utredde om det skulle tillsättas en kommission.

Återigen. Är detta verkligen rimligt?
Är forskning alltid svaret?

/Eder Antoine