Ursäkta min tendens till självhyllande och narcissism när jag säger att min inspiration till ytterligare skrivelser på denna blogg kommer just från läsande av tidigare inlägg här på hundenipåsen. Som den sentimentala drömmare jag är (och alltid har varit) står det klart för mig att bloggens "tre amigos" hade rätt kul emellanåt under tiden i Västerås. Tre språkbegåvningar i varsin ände i en svårstrukturerad triangel av människotyper fann varandra någonstans i det virrvarr en treårig högskoleutbildning kan vara.

Thompa var (är) den noggranne, uppstyrda och planerande. Kombinerat med ett briljant logiskt tänk, väl värt en diger portion avundsjuka. Matz var (är) den eftertänksamme, lyssnande och analyserande. Tillsammans med en oväntad Dr Jekyll och Mr Hyde-sida vars lås emellanåt kunde dyrkas upp med ett eller tre glas vitt och som många gånger var en frikostig källa till skratt. Något som han lät (låter) sin omgivning så generöst ta del av. Att "Matz betyder experimentell" har vi alla också lärt oss vid det här laget. Det är ett citat tillhörande ovanstående.



Och så jag själv. Den jobbige jäveln som blir tjurig så fort han inte får som han vill. En svårfogad och lynnig klurendrejare. Måhända är det sant. Att jag var lillebror i sällskapet stod klart rätt tidigt. En roll jag bär med mig fortfarande. Ostrukturerad som få, men ändå med någon form av överblick. Något som är signifikativt för min tillvaro även nu. Bortom september lurar... tjaa, ingenting? Jag riskerar att vara bostadslös, arbetslös och meningslös. Men om det är någonting jag har lärt mig så är det att det mesta brukar ordna sig. Bra saker händer bra människor. Jag kanske flyttar till Malmö. Jag kanske blir kvar. Min tillvaro hänger just lite på det vaga och försiktiga uttrycket K-A-N-S-K-E. Å andra sidan är det lite av tjusningen med livet. Att inte veta om nästa kurva är till vänster eller höger. Om det ligger sten i vägen eller om det är raka. 
Ja ba kör.  


Det är för mig ännu oklart vad jag ville ha sagt med det här inlägget.

Kanske att jag av ren kärlek saknar er ibland, mina bloggkamrater. 


Ibland kan det vara skäl nog att skriva några rader.

/Eder.