Knappade runt lite på min gamla Nokia 3310 och hittade med stor glädje några små anteckningar som jag brukar lägga in när jag tycker att jag tänkt ut någonting riktigt viktigt att dela med mig av till eftervärlden. Man tänker. Man skriver. Och man glömmer. Det är många saker som fungerar så där cykliskt. 

 

Lyssnade idag på P1 Dokumentär om Ny demokrati. För 20 år sedan var det samma cirkus som nu. Andra namn, andra partier. Samma olösliga problem och samma retorik. Som Kenneth & the Knutters sjöng i min barndom: "När jag var liten fanns det frågor utan svar. Nu är jag stor men dom finns kvar".

 

Hursomhelst. Det var en annan spaning jag ville dela med mig av. I höstas funderade jag tydligen lite grann på det där med att skaffa barn och vad det nu egentligen tjänar till. Min generation och framför allt min kompiskrets börjar komma upp i den där åldern då det börjar regna ner ungar lite varstans.

Också det en jädra cykel. Vi föds, vi lever, vi dör. Det enda av värde vi lämnar efter oss är eventuellt en unge eller tre. Som ska föra facklan vidare. Och så rullar det på. 

 

 

 

/Eder Antoine.