Är det fortfarande så här?

Att köa i Sverige är något heligt, och det är ytterst viktigt att man deltar och genomför denna nästan religiösa ceremoni på rätt sätt.

 

Till alla kassor, informationsdiskar, uttagsautomater och liknande bildas på ett smidigt, nästan magiskt sätt snygga, stillsamma och prydliga köer. Ibland kan det till och med bildas en kö av en folksamling, utan att det finns något att köa till, och man kan höra nytillkomna människor fråga:

 

- Är det kö här?

 

Ofta få personen till svar:

 

- Nää de tror jag inte!?

 

Man är alltså inte helt säker på om det finns något att köa till, men i rädsla för att bryta detta djupt rotade beteende, eller ännu värre, att tränga sig före, så väljer man faktiskt att köa utan att veta om det finns någon sevärdhet i andra änden av kön.

 

Men, om det finns en riktig kö så finns några enkla riktlinjer att följa. Till att börja så ställer man sig alltid sist i kön, detta är köandets gyllene regel. Det spelar ingen roll om hur viktig du eller ditt ärende är, eller hur angelägen du är att stå först, sist in sist ut gäller. Det fungerar precis som på den svenska arbetsmarknaden, oavsett dina färdigheter och kompetens så får du vänta på din tur med att briljera med dina kunskaper, fastän det kanske är helt uppenbart att du är bättre lämpad för platsen än den som är före i kön.

 

Om det nu skulle vara så att någon inte har uppfattat hierarkins etiska hederskodex, utan bryter mot den gyllene regeln och faktiskt tränger sig före så finns det ett rätt och fel sätt att hantera denna vidriga överträdelse. Det som verkar mest rimligt är att vänligt säga till personen att du själv faktiskt stod före i kön, detta är HELT FEL!

 

Istället håller man tyst och i sitt eget huvud går igenom en lång ramsa av kraftutryck riktade till förbrytaren som totalt saknar hyfs och respekt. Samtidigt himlar man med ögonen och suckar, så lågt naturligtvis att det inte finns en chans att någon annan hör, sedan söker man ögonkontakt med de närmsta i kön för att få sympati och förståelse för missbrukandet av köandets eleganta kultur. När personen som trängt sig är långt bortom synhåll är det på sin plats att muttra med sin allra mest bittra ton något hemskt kränkande i stil med: - Ja det är ju bedrövligt!

 

Att hålla avstånd i kön och inte fysiskt komma för nära en annan person är också mycket viktigt. Det har att göra med att risken för att behöva göra något så skrämmande som att prata med de personer som står närmast i kön, minimeras när man inte står så nära varandra.

 

 

/MZ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0