Som vanligt går den här bloggen (ironiskt nog) bäst när det inte är någon klåfingrig, bitter och cynisk kvalitetsbloggare som trycker på tangenterna. Och nog för att tiga är guld men hålla käft är fan ännu värre.

Här om veckan var jag återigen med om någonting stort. Jag blev starstruck i mataffären. Ni som läst tidigare inlägg vet att jag under valborgshelgen sprang på Malmö FF:s fotbollsess Ivo Pekalski och att jag då faktiskt både tog i hand och bytte några artighetsfraser. Den här gången träffade jag en av hans lagkamrater tillika Sveriges nya Zlatan; underbarnet Dardan Rexhepi! Bland mejerivarorna på Willys såg jag någon jag tyckte var misstänkt likt ett ansikte jag sett förut och det tog någon sekund innan jag fattade: Det måste vara Dardan!

Handlandes med sin familj (mor och lillasyster) försökte jag stärka min tes genom att först ta reda på vederbörandes längd. Jag visste sedan tidigare att ynglingen, som är bördig från Lund, mäter någonstans kring 1.90 meter ovan jord. Jag gled honom obemärkt förbi och gjorde min iakttagelse. Och se på tusan! Snett sneglandes uppåt kunde jag konstatera att min uppskattning var korrekt! Strax därefter försöker jag att ytterligare bekräfta min uppfattning genom att använda ännu ett sinne. Jag lyssnade. Stalkermässigt stående låtsaskollandes på jordgubbsglass hör jag sedan hur lillasystern greppar ett paket Big Pack vanilj och ställer frågan till brodern: "Dardan, är det den?". BINGO! Det ÄR Dardan Rexhepi! 



Glad i hågen och färdighandlad bestämmer jag mig sedan för att fullborda min kändisspotting varpå jag helt sonika ställer mig bakom familjen Rexhepi i kön till kassan. Jag noterar hastigt att modern handlar kycklingklubbor med rabatt. Borde inte han sitta på ett fett ungdomskontrakt?, funderar jag. Men visst, extrapris är extrapris och ska därefter behandlas!

Hursomhelst. Det känns lite märkligt att personer som är fyra (Ivo) respektive sex (Dardan) år yngre får mitt hjärta att slå dubbelslag. Men så kan det vara när man är frälst av utomhusförlagt bollsparkande. Dessutom har ni mitt ord på att dessa herrar inom en treårsperiod kommer att vara proffs i Europa och stå i dörren till A-landslaget.

Sådärja. Nu ska jag äta Keso och laga köttfärssås.
Such is the bread of an everyday life.

/Eder.