Idag var den dagen när jag för första gången sen 24 april snörade på mig löparskorna. Väl ute var tanken att jag skulle hasa mig runt en mil. Med mina snygga blåa skor på fötterna, blåa knäbyxor och en gul-blå tröja tillsammans med en slank kropp så såg jag nog hysteriskt snabb ut. Men jag skäms. Att ens påstå att mitt patetiska försök till löpning skulle kunna kallas träning är tragiskt. Efter fyra kilometer fick jag sätta mig på en bänk och sen vända joggandes hemåt, 8,5 kilometer blev det. På tisdag ska jag representera VSIF på student-sm i löpning. Jag skäms! Någon som vill köpa min plats?

Förresten, MDH har investerat i ny inredning. Gissningsvis kostade plastklumparna lika mycket som hallhyran för VSIF i 12 år. Fuck the prioriteringslista!



//Thomas