Ute i en disig och småblåsig backe idag. Antons hånskratt gällande mina kunskaper som slalomåkare satt som en liten gnagare i hjärnan. Men väl uppe på toppen så insåg jag att mina färdigheter är ungefär desamma nu som sist jag åkte för tre år sedan. Det vill säga helt ok. Jag tar mig ner för samtliga backar utan större bekymmer. Kameran glömdes men håll till godo med Linnsans mobilbilder på en hysteriskt snabb Mr T:



Max en sekund senare:


När vi skulle stanna vid Linn som höll i kameran så ramlade storebror Marcus. Hysteriskt kul!

Direkt efteråt drog vi oss till den frusna tjärnen och full fart i kartarna blev det. Linnhade bekymmer med prestandan i bilen och blev varvad av både mig och storebror. Lite tråkigt var det att det bara var vi som körde vilket gjorde att man kände sig lite ensam och saknade omkörningsmomentet. Men jävligt kul för det. Hem och fikade lite efter det för att sedan bemästra de teknikproblem som fanns igår gällande längdskidåkningen. Men efter drygt 11 kilometer idag så har jag lärt mig att diagonala skapligt åtminstone. Det störtta problemet är fortfarande mina stickor till armar som orkar max tre stavtag innan de skriker till hjärnan att det är dags för hemgång. Men skam den som ger sig. När vi fick chansen att växla över till skate så kissade jag på Marcus!

Imorgon sol och Trysil.

På återhörande!

Mr Thomps