I'm a resurrection!
Efter en längre tids dödsletande (läs: en sommar) har jag nu äntligen färdigställt Änton-Antovsky-Tonne-Antoine's sommaroutfit 2010!
Steg för steg har denna förädling skett och lagom till det lågtryck som just nu slätar över Sverige står den nu färdig att beskåda:
Linneskjorta: Dressmann (hör och häpna, mitt livs enda köp i den gubbaffären)
Marinblå shorts: Second hand
Tygskor: Mano
Solisar: H&M
Haircut: Emir Bajramis syrras finest. Fjongen included.
Satte mig en stund på bibblan idag på vägen hem från jöbbe. Infrastrukturens viktigaste forum för snyltare och lunginflammerade (lita blint på att det alltid är nån som hostar upp bröstkorgen när du tänker läsa i dagstidningshörnet). Där konsumerades kvalitetslitteratur i form av Östgöta Correspondenten och KING Magazine. Corren var från i lördags och behandlade bland annat Åtvidaberg som samhälle och fotbollslag. KING innehöll det den brukar göra: svindyra klockor och manliga modeller med de mest utmejslade kindbenen du kan tänka. Dock fastnade jag för ett par sidor som behandlade mat och tillagning. Alltid värt att ha med sig.
Såg en snygg jeansskjorta och gav mig av till H&M för att kolla närmare. En livstrött och avdankad gammal butikstant med skrynklig, brun hy välkomnade mig på sitt allra trevligaste sätt och gav mig omgående en mild tillrättavisning att de kläder jag tittade på på en hängstång också fanns ute i butiken, så att hon på så sätt kunde fortsätta sitt upphängande av kläder som jag inte uppfattat att hon var mitt uppe i.
Det var väl egentligen då jag bestämde mig.
Jag är av uppfattningen av att kläder ska representera dig och således förmedla nånting till omvärlden. Skulle jag köpa nånting här, nu och idag, skulle jag indirekt stödja den livströtta butiksmedarbetarkultur H&M i Västerås har och därigenom vara en del av hela skiten. Det kunde jag bara inte...
Och det är också därför jag numera allt som oftast letar second hand. Jag slipper känna skuld för oskäliga löner och hemska kemikalier för att i gengäld få konsumera kläder av ytterst medioker kvalitet.
Jag har också lagt märke till att det nu inte bara är morsan som kommenterar mina nyinförskaffningar på klädfronten med ett: "Är det från Myrorna?" utan även min kamrado Matz i allt större utsträckning. :)
Men var inte orolig, jag tar det som en komplimang. ;)
/Eder Anton
Steg för steg har denna förädling skett och lagom till det lågtryck som just nu slätar över Sverige står den nu färdig att beskåda:
Linneskjorta: Dressmann (hör och häpna, mitt livs enda köp i den gubbaffären)
Marinblå shorts: Second hand
Tygskor: Mano
Solisar: H&M
Haircut: Emir Bajramis syrras finest. Fjongen included.
Satte mig en stund på bibblan idag på vägen hem från jöbbe. Infrastrukturens viktigaste forum för snyltare och lunginflammerade (lita blint på att det alltid är nån som hostar upp bröstkorgen när du tänker läsa i dagstidningshörnet). Där konsumerades kvalitetslitteratur i form av Östgöta Correspondenten och KING Magazine. Corren var från i lördags och behandlade bland annat Åtvidaberg som samhälle och fotbollslag. KING innehöll det den brukar göra: svindyra klockor och manliga modeller med de mest utmejslade kindbenen du kan tänka. Dock fastnade jag för ett par sidor som behandlade mat och tillagning. Alltid värt att ha med sig.
Såg en snygg jeansskjorta och gav mig av till H&M för att kolla närmare. En livstrött och avdankad gammal butikstant med skrynklig, brun hy välkomnade mig på sitt allra trevligaste sätt och gav mig omgående en mild tillrättavisning att de kläder jag tittade på på en hängstång också fanns ute i butiken, så att hon på så sätt kunde fortsätta sitt upphängande av kläder som jag inte uppfattat att hon var mitt uppe i.
Det var väl egentligen då jag bestämde mig.
Jag är av uppfattningen av att kläder ska representera dig och således förmedla nånting till omvärlden. Skulle jag köpa nånting här, nu och idag, skulle jag indirekt stödja den livströtta butiksmedarbetarkultur H&M i Västerås har och därigenom vara en del av hela skiten. Det kunde jag bara inte...
Och det är också därför jag numera allt som oftast letar second hand. Jag slipper känna skuld för oskäliga löner och hemska kemikalier för att i gengäld få konsumera kläder av ytterst medioker kvalitet.
Jag har också lagt märke till att det nu inte bara är morsan som kommenterar mina nyinförskaffningar på klädfronten med ett: "Är det från Myrorna?" utan även min kamrado Matz i allt större utsträckning. :)
Men var inte orolig, jag tar det som en komplimang. ;)
/Eder Anton
Kommentarer
Trackback
