Chachaa!

Ska ge mig på en liten sammanfattning av mina senaste upplevelser och händelser jag varit utsatt för... Så här är mitt senaste liv. I punktform.

* Var på återbesök i Örebro angående knät nyligen. Inget nytt kom fram och läkaren bekräftade bara min egen uppfattning om ett fortsatt instabilt knä med lite för slappt nyopererat korsband. Jag sa jag ville ha en ortos och han skrev en remiss. "Fortsatt lätt instabilitet i knäleden" stod det på den. Visst, tänkte jag, om det känns bättre för din yrkesheder att skriva "lätt" så gör det. Faktum kvarstår att knät inte är så stabilt som ett opererat knä borde vara. Och det som var den enda orsaken till att jag övervägde operation...

* Vid samma återbesök (som skedde kring lunchtid) beslöt jag mig för att prova Örebro stads restaurangutbud. Valet föll på säkra, trygga Grekiska kolgrillsbaren. Märkligt nog var det stängt fram till kl. 16 och jag fick snabbt ompröva mitt val. Några meter upp på gatan ser jag restaurang Maxim, som ser inbjudande och proffsigt ut. Maxim får det bli.

Beställer en Pasta carbonara som levereras till mitt bord innan jag ens hunnit börja på salladen jag nyss tog till mig. Efter ett par tuggor står det klart att det här var inte särskilt gott. Smaken påminde om den jag carbonara jag åt på Phuket i Thailand. Följande natt spenderade jag då på toan med huvet i stolen if you know what I mean...

Men äta bör man annars... så jag pinar i mig nästintill halva portionen innan jag beslutar mig för att överge pastan och gå vidare med bröd och sallad som utfyllnadskäk. Servitrisen verkar ha tagit notis om min brist på aptit gällande kräk-carbonaran och kommer fram och och frågar:
"- Smaka det inget bra?"
"-Nej, det var ingen favorit", svarar jag...
"-Ska vi prova lite nötfärsbiffar istället?", frågor hon.

Amen fan, nu har jag ju nästan ätit mig mätt på skitmat i alla fall, tänker jag men hör mig själv ändå säga:
"-Jaa! Vi provar lite nötfärsbiffar!"


Brandfarlig luktspray och tända ljus... En bra kombo om du frågar toalettansvarig på restaurang Maxim i Örebro.


Snabbt får jag in en lika stor tallrik med vad som ska vara nötfärsbiffar, grönpepparsås och potatis. Döm om min förvåning när den knytnävsstora nötfärsbiffen (som hade ett brunt yttre men oerhört rosa insida) smakar ännu vidrigare än den nyss halvätna carbonaran! Grönpepparsåsen var dessutom starkare än Magnus Samuelsson på anabola så det enda som återstod att peta i sig var potatisen...

Fan, va det här gick dåligt, tänker jag för mig själv och beslutar mig för att hastigt försöka försvinna utan att behöva träffa den så vänliga servitrisen en gång till... Snabbt stoppar jag in den sista brödbiten i käften och tar på mig jackan för att gå. Då, utan förvarning dyker hon upp igen!
"-Smakade det heller inget bra?" undrar hon lite besviket.
"-Jo, men nu har jag ätit så mycket att jag verkligen är mätt", ljuger jag, helt utan trovärdighet och rusar ut från restaurangen.


Dubbelvikt tar jag mig den korta vägen till stationen och funderar på om det jag precis upplevt var nåt bra eller dåligt. Heder till servitrisen för värnandet av besökaren. Mindre kredd till skäggige kocken som verkar ha helt andra smakpreferenser än mig...


/Eder Anton.