Sitter och väntar in de sista minuterna innan det är dags att på allvar pröva mig på en comeback inom VSIFs innebandy. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Knät har svikit mig förr men den här gången har jag skydd. Rejält skydd.

Min målsättning med innebandyspel har ända sedan skolidrotten på lågstadiet varit att aldrig lämna ett innebandypass mållöst. Under det år jag hann spela med VSIF 07/08 gjorde jag heller aldrig det. En svit som jag inte tänkt bryta ikväll!

Nu smäller det snart! Taggningen är brutal och jag känner hur det börjar bränna till på allvar i mina Foppahandleder...!

Om en 1½ timme vet vi hur det gick. Om jag ligger på sjukan eller duschar kallt på Rudbeck... önska mig lycka till!

/Eder Anton.