I eftermiddags ”erbjöd” Linn mig att ta hand om hennes sista maskin tvätt, mot fisk & skaldjursgryta i kompensation, jag antog dealen.   Ur ett folkhälsoperspektiv skulle man kalla en sådan handling för praktiskt socialt stöd. Anledningen till bytet är att Linn hellre investerar i sin hälsa än sin hygien och helt sonika åkte och tränade.

Eftersom det återstod två timmar av tvättiden passade jag själv på att vaska lite. När klockan närmar sig sju och tvättiden är över så är jag på väg ner till tvättstugan. Faktum är att klockan är lite för nära sju då min egen klocka går några minuter efter. Så när jag kommer ner till dörren och för "droppen" över den hypermoderna digitaliserade bokningsboxen så står det 19:02 på displayen och jag hör hur apparaten avger ett högljutt elektroniskt hånskratt, samtidigt som jag hör ett hjärtskärande rop på hjälp genom betongväggen från mina persedlar som är tillfångatagna i torkskåpet.

Förtvivlat går jag upp till lägenheten för att påbörja Operation Laundry. Min plan går helt enkelt ut på att skamset beskriva mitt misstag i ett brev och tejpa upp på digiboxen, det stod nåt i stil med

”Hej!

Du som börjar tvätta klockan 19:00 var snäll och ring mig på nummer 070...  så ska jag ta ut min tvätt, jag kom två minuter försent och blev utelåst

/Matz"

19:33 har ingen ringt än och jag går ner i källaren eftersom den fascistiska datalådan öppnar igen om nästa tvättare inte loggat in i 30 minuter efter avtalad tid.

I trapphuset möter jag en smilande brutta med en lapp i handen som glatt meddelar att dörren till tvättstugan står öppen när jag avslöjat att jag är författare till skamskriften.

Mina kläder är chokade men oskadda, de är också lite uttorkade, men det var ju lite av syftet med det hela. Det blir ett glatt återförenande i alla fall och de hänger nu tryggt i garderoben.

Fisk & skaldjursgryta smakade utmärkt, men vet inte om den var värd all oro.

//Matz