Jag har under de senaste veckorna sett min så kallade frisyr förvandlats till ett mash-up av risig borst som ser ut att tillhöra en medelålders Gun Britt som sedan länge har en fast och trygg anställning på försäkringskassan. 

Det var alltså dags att bege sig till en av Västerås hetaste salong för en hårvårdsbehandling. Mina förväntningar var uppskruvade på max och jag hade förväntat mig en kundfokuserad hårkonstnär direkt från Tony & Guy´s huvudkontor med avancerade klipptekniker som endast ett fåtal i världen behärskar.

När jag slår mig ner i stolen astrött med mitt risiga barr och tittar in i spegel som är bestyckad med vansinnigt starka lampor slår det mig att – Gud jag ser ju död ut, och det var inget vackert lik. Men vem ser fräsch ut nyvaken och med 20 000 Lumen i fejan.

I alla fall så börjar vi prata om hur jag vill forma kvasten samtidigt som standardfrågorna haglar och jag var inte upplagd för att berätta om en utbildning som ingen människa kan förklara vad den handlar om.  Jag försöker förgäves få en professionell åsikt och bolla lite idéer med min talangfulla stylist, men tydligen funkar det mesta och jag får inte så många kreativa infallsvinklar som jag hoppats på. Jag ger upp och tänker att jag tar med en bild nästa gång, vid denna tidpunkt vill vi båda bara få det hela överstökat.

Efter lite mer småprat så kommer det fram att min skulptör är från Hällefors, en ännu mindre håla än jag själv är ifrån och alltså inte från London futuristiska utvecklingsavdelning inom hårtrender.

Hon får fria händer att klippa klart och jag tänker positivt att

– det är ju kul med något annorlunda och hår växer ju ut.

Till hennes försvar ska jag säga att jag var en bedrövlig kund med noll motivation till kommunikation.

Ska nu bara hitta rätt bland hårprodukterna och lära mig att tygla min nya koaffyr så blir det nog bra.

Såhär såg jag alltså ut innan klippningen.



och såhär blev resultatet



//Matz