Efter ett nästintill oförskämt vackert väder under påskhelgen slog det mig hur mycket jag gillar våren! Flickor går plötsligt omkring i tajta tajts med tillhörande alldeles för kort skinnjacka och däremellan någon mjölvit tunika, sedvanligt kvalitetstillverkad av någon liten bangladeshisk pojke långt bort i främmande land.

Tydligen räcker dessa tre ingredienser för att få igång mig på alla cylindrar och jag får plötsligt svårt att gå gatan fram utan att snegla över axeln efter att ha mött ännu ett gäng skolkande gymnasietjejer. Folk får gärna tycka jag är vidrig som skriver detta men för mig är det bara hard facts.
Jag föredrar smala ben framför tjocka.
Och jag gillar snygga tjejer bättre än fula.

Under min och Päös Stockholmsvistelse för ett par veckor sedan fick jag syn på min nya kärlek. Jag såg henne i ett fönster. Hon stod och såg svår ut, så där moderiktigt klädd med ljust, vackert utsläppt hår. Jag tog mod till mig och frågade om vi inte kunde ta en bild (med tillägget att jag tror vi skulle se bra ut ihop, direkt taget ur raggningsbibeln "Spelet") men hon var bara mest tyst.
"- Tiger du så samtycker du!", sa jag och bad Päö knäppa en.


Tyvärr har jag inte hört nånting från henne sen det där heta mötet på Västerlånggatan den kulna fredagseftermiddagen i mars... men hon finns i mina tankar.

/Eder - med vårkänslor - nykäre Anton.