Ska replikera inlägget om lycka med att citera Persbrandt ”Lycka är ett jävligt överskattat begrepp, man får vara nöjd om man är glad lite då och då”. Vill ta diskussionen ett steg tillbaka och för att hitta vägen till lycka måste man veta vad detta abstrakta fenomen är för något. Lycka kan ses lite som perfektion, nämligen som ouppnåeligt då man inte kan se in i framtiden, man kan aldrig veta om man kan bli lite mer lycklig. Därför famlar nog många människor i mörkret genom att söka efter något de inte vet hur det ser ut eller känns. Många har nog funnit lyckan utan att veta om det och fortsätter att sträva mot ett odefinierat mål.

Så för att ha en chans att finna lycka så bör man åtminstone veta vad man vill, och vet man det kan man definiera sin egen lycka. Slutar det med att du är nöjd med dig själv som du är har du nått målet och funnit lyckan. Nöjd är alltså synonymt med lycka, är man tillfredställd med situationen så är man enligt lyckobegreppet, som är en samhällssocial konstruktion, lycklig.

Du måste finna vad som gör dig tillfredställd och för att använda begreppet så är att vara lycklig att nå sitt definierade mål, att misslyckas med att nå sitt mål blir då per definition att vara olycklig.  


/Matz