Chacha bloggen!

Känner att livet blir åsidosatt rejält nu när det är 100% praktik på schemat. Idag var det en späckad dag med möten all day long. Det sista, som var på eftermiddagen var en form av seminarium med Folkhälsonätverket i Eskilstuna. Av någon anledning dök frågan om jämställdhet upp och det "ojades" och suckades kring att män och kvinnor är så indoktrinerade i sociala könsroller.

Jag vet inte hur det kom sig men jag kände att jag inte bara kunde sitta tyst som ensam kille bland åtta tjejer/kvinnor.

Så jag sa:
"Är det verkligen så hemskt då? Det är ju faktiskt skillnad på killar och tjejer!" 

Ett sorl gick genom åhörarna och allas, och då menar jag ALLAS, ögon stirrade irriterat på mig.
Vad hade jag sagt egentligen och vad jag nu ställt till med, tänkte jag. Jag som trodde att det rådde nån slags vidsynthet och öppenhet för andra åskådningssätt än sitt eget fick nu vänligen men bestämt höra från tre-fyra håll att det där... det skulle du minsann inte ha yppat här!

Okej jag ger mig, tänkte jag och övergav vad som skulle ha blivit en kollektiv mangling av yngling. På nåt sätt kunde jag dock inte släppa frågan helt och när seminariet var slut sökte jag upp "moderatorn" för sammanstrålningen och briefade vidare vad jag egentligen hade menat. Det hela blev en mycket bra diskussion och jag berättade om min uppfostran och barndom och vad jag kände inför hela genuskarusellen i samhället.
Hon lyssnade intresserat och diskussionen var oerhört givande.

Hursomhelst. Mina åsikter om genus och könsroller förblir det dem var. Än så länge. Men jag ÄR öppen för den som kan presentera en annan åsikt på ett någorlunda godtagbart sätt. I mina ögon handlar det inte om mäns våld mot kvinnor. Våld överhuvudtaget anser jag vara fel. Det handlar inte om att Jörgen ska laga lika mycket mat hemma som Irene. Den som vill laga maten ska också få göra det. Det handlar inte om att det ska finnas lika många kvinnliga bilmekaniker som manliga. Den som vill och kan... Låt denne laga bilen.


Herregud! Det hela grundar sig i nån form av självklar livssyn som borde vara vedertagen överallt, i HELA samhället. Sen kan jag också tycka att jämställdhet ofta handlar om att belysa problem och orättvisor som egentligen inte finns förrän någon gör dig uppmärksam på det.
"Du vet väl om att du är förtryckt när du tvättar din mans kalsonger?!"

Likväl som man inte får kalla en svart invandrare för en svarting eller en rullstolsbunden människa för... rullstolsbunden(?!) så handlar ju allting om vad uttrycket är laddat med för värdering. Eller hur vi väljer att tolka när någon kallar dig för exempelvis svarting. Det kan ju vara så just kanske för att du är svart? Att inte våga kalla saker och ting för vad de egentligen heter leder bara till att man inte vågar yttra sig alls. Titta bara på ordet bög. Hur många synonymer finns inte till det?! Och vad kallar man en homosexuell man utan att alls tolkas som nedsättande??? Jag kan hålla på att diskutera det här till oändlighet utan att komma några större steg framåt. Och läsare kan alltid välja att inte förstå mig. Så jag lämnar ämnet för tillfället.

Men om du nu valt att kalla det sista i inlägget för diskriminering och rasism. Ställ dig då frågan om du verkligen ser på världen med dina jämställda, jämlika mångfaldsögon. 

Och den kvinna som aldrig klätt sig i uringat för att komma in på krogen kastar första stenen.

/Eder Antonius