Det sprids en känsla av hopplöshet, förtvivlan och mörker i min kropp idag. Försvann i egna tankar när vi pratade om Idrottslyftet i förmiddags, får inte hända, måste vara skärpt nu. Men kan inte låta bli att glida iväg i spekulationer och funderingar. Varför varför varför går det inte som man vill? Jag har tyvärr vant mig vid att få som jag vill, dels på grund av kompetens, dels på envishet, dels på tur skulle jag tro. Iallafall besviken på hela jävla Västerås just nu!

Den glada nyheten med dagen får dock vara att jag ska på träningsläger i Uppsala på Halloweenhelgen. Ska bli hur kul som helst även om jag är dåligt tränad och ont i fötterna. Orkar inte bry mig längre.

Att jobba inom Idrottsrörelsen känns aktuellt oavsett vad som händer i framtiden. Just nu vill jag bara hem till Köping och slå näven i bordet och styra upp en förening som är på väg åt fel håll. Men jag hör ju inte hemma i Köping egentligen. Hur gör jag???

Hösten har kommit, älskar den ibland, hatar ibland, för några timmar sen älskade jag den.




Hälsningar
En besviken Mr T