På förmiddagen idag passade två av bloggens skribenter på att ge sitt bidrag till ischiasnervsforskningen(!) och bli undersökta av en sjukgymnaststudent som genomförde sitt examensarbete. Jag själv passade inte in på beskrivningen av hur man skulle vara för att bli undersökt... att ha korsbandsopererat knät var inte okej för att bli kittlad i knävecket och få en gratis-fika-biljett... Fast jag fick en i alla fall. :)


Så här såg testet ut.
Personligen tycker jag undersökningspersonens underben påminner en hel del om min egen fars. Om min syrra läser det här, ge mig feedback! ;)


-----
Som bekant så gav jag mig i eftermiddags ut i det kylslagna Västerås för att leta reda på ett svininfluensavaccin så här lagom innan smitthärdsjulen sätter in på allvar. Och det gick bra. 250 doser vaccin hade landat på min familjeläkarmottagning och jag var inte sen att ställa mig i kön för att bli stucken av den nål som hittills vaccinerat miljoner svenskar.

Väl i väntsalen får man snabbt en påminnelse om vilken skyddad värld man lever i på högskolan. En brokig skara människor som av en gemensam anledning råkar befinna sig en stund på samma ställe ger många konstiga intryck på kort tid:


En gladlynt dam med löständer, född -21, råkar lämna fram busskort istället för leg när hon, trots uppmaning om att det inte behövs, vill legitimera sig i receptionen. Samma kvinna "springer" sen iväg längs korridoren när hon blir inkallad till det rum hon ska bli vaccinerad i. Hur högt sjuksköterskan än ropar knallar hon bara vidare bortåt och stannar inte förrän sjuksköterskan hunnit ikapp och greppar henne i armen. Att ha nedsatt hörsel som 88-åring är väl inte annat än naturligt?

En något yngre men ändå gammal man flyger glatt upp ur väntsalsfåtöljen när hans nummer ropas ut av en 40-årig milf (relativt sett). "Jag ska få vaccinet insprutat av en riktig läckerbit!", ser jag hur han tänker när han stolt spatserar efter, in i injiceringsrummet.

En rundlagd kvinna i medelåldern hörs på långt avstånd när hon vidlyftigt berättar om sina viktproblem för en väninna i mobiltelefonen. "Jag har ju gått upp 20 kilo på ett år, nu väger jag hundra*beep*..." Tyvärr fick jag inte reda på den exakta vikten då kopiatorn rasslar till och börjar producera papper mitt i all mobilblottning.

En bit längre bort i väntsalen hörs ett par äldre kvinnor diskutera sina rullatorer och... sina män. Det enda jag hann uppfatta var att bromsarna på det hjulförsedda ekipaget inte fungerade helt hundraprocentigt när hon ibland åkte buss... Hur det var med gubben vet jag inte, men han var inte på vårdcentralen i alla fall vilket bör vara ett bra tecken.


/Eder Anton.
Nyvaccinerad.