Det här är väl en fin tradition som fortfarande finns kvar. Att nära in på 2000-talets första decennium fortfarande kunna åka skridskor mitt i stan på en handspolad plan är lite charmigt tycker jag. 



Just denna vinkel blev kanske inte så charmig, om man inte gillar rastgåden på en sluten anstalt. 

Eftersom vi har en vinter i Sverige är skridskoåkning en viktig del av kulturarvet att vårda och värna om, precis som att vi har sjöar och därför har en skyldighet att lära oss att simma. 

Kan förstå om många förknippar skridskoåkning med vinterhalvårets gymnastikplåga, undermålig utrustning och slöa skridskor tillhandahållna av läroverket.



Har själv sett tappra försök att lönlöst försöka skärpa upp skenan mot en gråsten, naturligtvis dömt att misslyckas men uppskattar viljan att förbättra situationen och så var det framförallt underhållande att se.

Är ju själv tränarson och åkte naturligtvis alltid på nyslipat. 

//Matz