Dagen efter kvällen före
Chacha bloglovers!
Igår var det Stefan Sundström som gällde hela kvällen och tänkte därför lägga upp en kvick liten rapport angående detta spektakel.
Så vi går igenom några iakttagelser gjorda under kvällen:
* Förväntningarna var stora inför kvällen, då Sundström spelats flitigt på Spotify senaste tiden. Om han levde upp till detta kan diskuteras... att som stående inslag hosta i micken och slänga käft med en alldeles för alkoholpåverkad publik gav inget större positivt intryck på mig i alla fall.
* Nästan alla låtar som spelades handlade om livets tunga frågor. Som om jag inte tänker nog på allt det när jag INTE befinner mig på Sigurdsgatan!?! Att gå på konsert bör ge en positivare känsla än den man kom dit med. Och det gjorde inte Stefan Sundströms...
* En kille gör inget band. Nej, sannerligen har saknaden av ackompanjemang varit så stor som igår. Fast att dela på ett redan fattigt gage med 4 andra musiker kanske inte är prio ett för en luffare?
Som ni märker är jag lite bitter. Tillsammans med mitt goda sällskap; Gugge hade vi ju sett fram emot det här... men allt han gör är att efterlämna nån slags skuldkänsla hos mig. Det kan väl ändå inte vara rätt?!
Oavsett vad så signerade han i alla fall våra skivor (han låter fan så mycket bättre på skiva, därför och inget annat köpte vi varsin) och ställde upp på en posebild med var och en av oss. Och visst, det är en soft kille. Men igår kändes det som han hade behövt gjort mer för att få ett högre betyg än 2 hundar av 5 i en påse.
"Fan, va kul att du kom på min enmanskonsert, Anton!"... tänkte han säkert.
"Vem i h*e är det här egentligen?" KAN DU INTE BARA SE NORMAL UT STEFAN!!!
Slutligen:
Tack till Gustav för trevligt och intensivt sällskap! Revansch på NHL 94 snart?
Tack till Carro för lika intensiv sms-uppdatering från VIK-Leksand! Utförligt var bara förnamnet, men det uppskattades hårt!
/Eder Anton.
Igår var det Stefan Sundström som gällde hela kvällen och tänkte därför lägga upp en kvick liten rapport angående detta spektakel.
Så vi går igenom några iakttagelser gjorda under kvällen:
* Förväntningarna var stora inför kvällen, då Sundström spelats flitigt på Spotify senaste tiden. Om han levde upp till detta kan diskuteras... att som stående inslag hosta i micken och slänga käft med en alldeles för alkoholpåverkad publik gav inget större positivt intryck på mig i alla fall.
* Nästan alla låtar som spelades handlade om livets tunga frågor. Som om jag inte tänker nog på allt det när jag INTE befinner mig på Sigurdsgatan!?! Att gå på konsert bör ge en positivare känsla än den man kom dit med. Och det gjorde inte Stefan Sundströms...
* En kille gör inget band. Nej, sannerligen har saknaden av ackompanjemang varit så stor som igår. Fast att dela på ett redan fattigt gage med 4 andra musiker kanske inte är prio ett för en luffare?
Som ni märker är jag lite bitter. Tillsammans med mitt goda sällskap; Gugge hade vi ju sett fram emot det här... men allt han gör är att efterlämna nån slags skuldkänsla hos mig. Det kan väl ändå inte vara rätt?!
Oavsett vad så signerade han i alla fall våra skivor (han låter fan så mycket bättre på skiva, därför och inget annat köpte vi varsin) och ställde upp på en posebild med var och en av oss. Och visst, det är en soft kille. Men igår kändes det som han hade behövt gjort mer för att få ett högre betyg än 2 hundar av 5 i en påse.
"Fan, va kul att du kom på min enmanskonsert, Anton!"... tänkte han säkert.
"Vem i h*e är det här egentligen?" KAN DU INTE BARA SE NORMAL UT STEFAN!!!
Slutligen:
Tack till Gustav för trevligt och intensivt sällskap! Revansch på NHL 94 snart?
Tack till Carro för lika intensiv sms-uppdatering från VIK-Leksand! Utförligt var bara förnamnet, men det uppskattades hårt!
/Eder Anton.
Kommentarer
Postat av: simon
tingeling?
Postat av: Gugge
Absolut, jag ska spöa skiten ur dignästa gång jag är på besök :). Tack för din gästfrihet den här gången, iform av mat, sovrum, tv-spelande, "chin-stång" mm !
Trackback
