Vart är världen på väg?!
Iggy ska alltså sluta stagediva....
...och jag grät mig till sömns inatt.
/Eder Anton.
Glada dar!
Jo, strax efter avklarat seminarium och obligatoriskt eftersnack beger vi (Jag, Matz och Thomas) iväg på den vanliga promenaden mot VSIF-rummet. Samtliga på ganska gott humör och glada i hågen att den långa, stillasittande dagen äntligen hade fått ett slut. Då, av för oss andra helt okänd anledning, får vår gode Matz för sig att han ska hoppa upp och med huvudet toucha lampan som sitter på en höjd av sisdär 2.10... Spänstig som han är går det hela långt över förväntan och slutar med att Matz bjuder lampan på en dansk skalle av sällan skådat slag! BANG!
Efteråt kvider han mest bara likt Baloo på julafton att: "Det var inte meningen att det skulle bli så hårt..!". Hursomhelst gav det oss veckans mest okontrollerade asgarv. :)
Då det här, till skillnad från Stilrobin är en bildlös blogg avslutar jag här.
Imorrn är det torsdag. Tror jag.
Piiz /Anton.
Återkoppling
Sett till förra inlägget så skickades passningen att ladda upp bilder alltså till mig... Tacksammare upgifter kan man ha då ladda-upp-bild-funktionen på blogg.se är under all kritik och bara möjliggör en uppladdning i taget. Moget.
Men jag gör ett försök.
Festgänget vid klockan 21.30 kanske.
Observera att hårda pinnstolar verkar gå före mjuk soffa och nyomklädd fåtölj. ;)
Karins morsa ringde och ville kolla att allt var lugnt med flickstackaren på lördagskvällen...
- Alltså mamma, jag är på fest!
- Neeej, jag har inte druckit nåt.
- Vi får prata om det imorgon.
- Ha det bra! Pusspuss!
Sara hade kvällens äckligaste "sugmärke"!
Eva-Sara var nyfriserad och hade en hund med kungakrona på linnet.
Själv flashar jag senaste stockholmsmodet. ;)
Tyvärr var det här de enda bilder av någorlunda godkänd kvalitet så be inte om mer. För det finns inte. :)
/Eder Anton.
Dagens outfit
Imorse råkade jag säga till den morgonbesökande Thomas att han skulle bestämma vad jag skulle ha på mig på överkroppen. Det blev en för mig mycket överraskande kombination av jeansskjorta underst och en röd Lacostetröja ("det får "la kösta" va de kösta vill": Peckacitat) ovanpå. Kryddat med uppvikta tröjärmar och klocka med röd sekundvisare.
Så där! Nu får ni använda fantasin så kommer ni säkert lista ut hur jag ser ut.
Jag ska inte helt stänga dörren för att det under dagen kan komma en bild på kreationen. Men. Som alltid: lovar inget så har jag ingenting lovat. ;)
Ha en bra dag!
/Eder Antonsson.
Stipendiatkandidat?
De senaste passen har varit allt annat än godkända från min synvinkel och det är med stor sorg jag kan konstatera att konditionen börjar bli det största problemet och inte knät.
Men trots det har jag ännu inte svikit min uppgift att på varje innebandypass åtminstone sätta en kasse! I onsdags förra veckan var det riktigt nära då laget jag spelade i endast mäktade med tre strutar totalt, men givetvis var jag ett fint föredöme och gjorde en av dessa tre. ;)
Nog snackat. Här följer i korthet Antons recept på en lyckad innebandyafton:
* Inget lössnus timmen före match
* Ät riktig mat och ingen skit
* Ät på vettiga tider och inte precis innan träning
* Väl på träningen: Gör mål.
Ge fan i sånt här "gros"!
Ha det så hörs vi!
/Eder Anton.
Nästan som Holmenkollen
Här följer lite bilder från den fantastiskt fina helg jag hittills haft hemma på landet!
Tor-Anton Hetland ger sig här ut på det första av två varv runt åkrarna.
Som synes förlorar jag här spurten mot Susaino-Kaisa Saarinen. Bittert värre, då jag även idag torskade på FF (FotoFinish) mot en annan familjemedlem...
Dagens outfit:
Anaheim Mighty Ducks-mössa från '94.
Prestige solbrillor från '99.
Stuf vinterjacka från '98.
Vantar, (stulna från farsan, hävdar han) egna.
Termobyxor, stulna (och neroljade) från farsan.
"Pjäxor" stulna från antiken. Anno sent 60-tal.
Skidor FAVORIT kungl. hovleverantör, tillika sent 60-tal.
Stavar av bambu, ålder okänt.
Det suveräna glidet gjorde att jag till och med kunde köra utförsåkning uppför... :)
/Eder Anton.
Rapportering från ett hem
Hemma på vischan är det mesta sig likt. Vardagsrummet har dock fått nya soffor, men annars är tugget detsamma och katten Sudden är precis som alltid lika ointresserad av att någon han inte sett på två månader plötsligt dyker upp igen.
Ute skiner solen och det är ett vidunderligt vackert landskap som sträcker sig ut över s(ch)lätten. Ska försöka återkomma med bilder men lovar ingenting.
Nu är det dags att säga adjö innan uppkopplingen viker sig!
/Eder Anton.
Nyfikenhet - Sunt förnuft 1-0
För den oinvigde handlar det alltså om en muskelstimulator med elektroder som ska tvinga musklerna att kontrahera (jag är inte helt hundra på om förklaringen är helt riktig, sickgymnasts: help me).
Anyway, den kostade bara 30 spänn på Myrorna (+50 bagis för batterier på Clabbe Ohlson). Ibland funkar den och då gör det ont som själva satan, men mestadels är det bara en buzzande, brännande känsla som irriterar mer än vad den verkar bygga muskler.
Jag kan trots det inte vara besviken på denna underbara apparat. Nu behöver jag ej längre fascinerat spendera timmar framför TV-Shop när den ena superpinglan efter den andra varmt rekommenderar sina olika Ab-maskiner.
Nu VET jag att det INTE funkar. :)
/Eder Anton.
I samma fack som alltid.
Som vanligt med andra ord.
Återkommer med mer info troligtvis redan imorgon, om jag händelsevis skulle befinna mig i skolan tillsammans med min egna dator.
/Eder.
Jobbar "Hästen" i VSIF?!
Thomas är inte längre Thomas utan "Andra Avenyn-Hästen"...
Hur gick det här till!?
Hör av er om ni sett VSIFs ordförande nånstans...
/Eder Anton.
Stämningen stiger
Den irriterande kittling som sedan i onsdags kväll fått mina näsväggar att vibrera och brista ut i otaliga nysningar har äntligen försvunnit! Lightförkylningen som jag trodde var given har ännu inte givits något ytterligare utrymme och jag hoppas bara det håller i sig helgen ut åtminstone...
För ikväll kommer min gamle kompanjon och vapendragare Rikard "Rikardsson" Magnusson hit! Två nätters slaggande har jag erbjudit. I motprestation ska han vara med som rättsskipare i morgondagens fotbollsturnering som arrangeras i VSIFs stolta namn.
Den åttonde maj 2009. För att verkligen ta reda på om det var bättre förr anordnade Rikard och jag en gubbakväll på Brahegatan. Cognac, cigarr, snus i metalldosa, husmanskost och läsande av Dagens Nyheter med Frank Sinatra på grammofon...
/Eder Anton.
Leva fort: det har jag alltid gjort.
Om gårdagen var den snabbaste dagen jag levt så kommer nog den här på andra plats.
Men en kort dag behöver inte vara synonymt med en innehållslös! Idag har jag (precis som igår) haft äran att spendera den med min trätobroder och sparringpartner Mmmm to da Ziii: Matz!
En fikarast med Zäta blir gärna timmar lång och ämnen som diskuteras växlar från allt mellan himmel och jord. Idag var ännu en diskuterardag om livets stora frågor och det känns då givetvis bra att ha ett storebrorsmaterial med båda fötterna på jorden att bolla med.
Dagens soundtrack skulle egentligen ha varit Accept - I'm a rebel men i sista stund dök Nationalteatern upp med en gammal odödlig version på Vi spelar på cyklar. Tyvärr fanns inte den att tillgå på Youtube men väl en upplaga från Black Ingvars!
På tapeten i övrigt är ett nytt projekt kallat "Valstugan 2010" där jag och Zäta planerar att guida er till det viktiga valet som stundar senare i höst. Idéerna är som vanligt många och goda och vi ska se till att sjösätta denna ovärderliga vägledning inom en inte allt för avlägsen framtid. Håll ögonen öppna och håll ut!
En fortsatt trevlig kväll önskar Sveriges mest intelligenta mansblogg!
/Eder Anton.
Miljöcertifierad i r*ven!
Det var snöstorm ute och som vanligt nuförtiden befann sig Hunden i Påsen på skolan, studerandes som de små pluggbögar vi blivit.
Hursomhelst, väl i skolan märker vi att det snöar in precis där hängbron tar slut. Och det är inga små mängder vi pratar om, här handlar det om drivor! Märkligt kan tyckas, på en skola som blivit miljöcertifierad och som inte blygar med att skryta om det.
Eftersom bilder säger mer än ord får ni här bildbevis på hur kallt det faktiskt var när det draaar:
Så här i efterhand borde kanske dessa bilder hamna under look-a-like-temat...
Vi ser ju ut som två tvillingbröder!
Apropå svårigheterna med att hålla frusen min så kan jag bara meddela att Matzas skratt är det mest smittsamma jag nånsin stött på!
DET GÅR INTE ATT SLUTA SKRATTA NÄR MATZA KÖR IGÅNG! :)
Gångerna är många då jag på föreläsningar, i duschen, i bilen eller liggandes i sängen plötsligt brutit ihop i ett skrattutbrott enbart för att jag tänkt på Zäta och hans egna och våra gemensamma bravader.
Så se det här som en kärleksförklaring Matz.
Jag gillar ditt umgänge skarpt! :)
Piiz / Anton.
Mångkulturell!
Hursomhelst, det är kul med kultur! Fick just ett sms från en av dessa ghananer i vilket deras "laid backa" stil rätt så väl kom fram (Vi kan kalla honom Jim):
"Anton dis is me Jim jst left ur office u try n gv ma no.
To ur colleague so i cn c meet him at 5:40.
Tke ker!"
Ett oerhört vänligt sms och man kan riktigt känna gunget i uttalet när man läser det.
Det värsta är att jag som social kameleont gärna vill härma dom jag pratar med vilket i situationer som dessa nog lätt kan uppfattas som konstigt och eventuellt lite spydigt.
Jag lyckades dock i det här fallet hålla mig utan att börja prata nån form av reggaeinfluerad engelska utan höll mig straight to my brrritish accent.
Nu ska jag hem och äta mat som inte är lagad...
/Eder Anton.
Snart dags...!
Min målsättning med innebandyspel har ända sedan skolidrotten på lågstadiet varit att aldrig lämna ett innebandypass mållöst. Under det år jag hann spela med VSIF 07/08 gjorde jag heller aldrig det. En svit som jag inte tänkt bryta ikväll!
Nu smäller det snart! Taggningen är brutal och jag känner hur det börjar bränna till på allvar i mina Foppahandleder...!
Om en 1½ timme vet vi hur det gick. Om jag ligger på sjukan eller duschar kallt på Rudbeck... önska mig lycka till!
/Eder Anton.
Eftermiddagstasse
Sitter är nöjd med mig själv för jag har just sökt ett jobb.
Sista ansökningsdag går ut idag och jag känner mig galet säker på att just jag kommer att få tjänsten. Nej då, skämt på skidor, skämt på skidor. Det finns säkert andra som har en liiten pullis dom också!
Ska strax hem för bara för att strax ge mig iväg till sickgymnasten och göra tester så här 6 månader efter operation. Även där känner jag mig oförtjänt kaxig att klara av dessa konstiga styrke- och balansprov jag kommer att ställas inför. Planen är att redan imorrn lalla ett pass innebandy med dom stora pojkarna. Om det sen blir knäfiasko eller målkalas är hugget som stucket.
Nedan övervägde jag att lägga ut ett videoklipp på mig själv jonglerandes likt Ronaldinho men eftersom jag delar blogg med världens mest varierade skribent ska jag inte tråka ut er läsare med ännu fler rörliga bilder...
OS-frossa!
Jag blir fortfarande rusig i hela kroppen när SVT visar bilderna från gårdagens jaktstart där Johan Olsson och Marcus Hellner fixade OS-festen! Tyvärr verkade det dock igår som att jag var den enda i hela sällskapet som överhuvudtaget brydde sig... Min entusiasm var föga smittsam om jag säger så.
Men den delades i alla fall söderöver, från lärosätet Lund och från min gamle vän med samma förnamn som Norges flopphopp Northug. Men där stannar också liknelserna. Varken Petter (aka Pecka, Peta, Päö mfl) eller jag har något större skidintresse men blir alltid sanna patrioter när mästerskap ska avgöras!
Igår skrevs över 30 sms under loppets andra halva där vi hetsade, hoppades och spekulerade hejdlöst! Bäst av allt var när Johan Olsson hanns ikapp av den förhatlige ryssen och vi båda häpet ser hur Johan med krafter kvar svarar!
Förvånade och än mer hoppfulla fick vi därefter följa svenskarnas uppvisning ända in i mål.
Vid läggdags kände jag nästan att jag hade haft del i loppet och i den lagkörning svenskarna ägnade sig åt och jag sms:ade och tackade Pecka för god körning.
OS kan vara bra trevligt ibland. :)
/Eder Anton.
Det hänger på håret!
Lovade lite bilder här på bloggen sen jag och Thompa tillämpade den gamla regeln att: Vuxna män gör saker tillsammans och gjorde en gemensam klippning. Här är dom!
Hade jag vetat att jag såg så här kool ut i min osmidiga kalufs kanske jag hade väntat ytterligare några veckor innan stora saxen plockats fram. Jag som trodde, precis som Tobbe i Köping brukar säga, att jag såg förjävlig ut. Men men, this is what you get when you have väntat i nitton (19!) veckor med att klippa dig! Fantastiskt!
Min frisör för dagen var ingen mindre än Emir Bajramis syrra: Violeta. Hur koolt är inte det?!
Thompa kom in och hetsade en klippning även han. Dock var han frippa inte lika svårjusterad (han klipper sig nog oftare) och där hanns det inte riktigt med att knäppa några bilder. Men så här blev slutresultatet!
Om jag väntar 19 veckor till nästa gång är det högsommar och början på Juli...! :)
/Eder Anton.
Lördagsfröjd
En lördag som hade allt. Matz och jag summerade kvällen och allt den innehöll enligt följande: gott sällskap, god mat, öl, glass, godis, läsk, choklad, mjukporr, långfilm, snus och slutligen som grädde på moset: Ultimate Fighting!
Kan en lördagkväll någonsin bli bättre än så?!
Aftonen inleddes med nostalgifilmen "Dum & Dummare" och referenserna fullkomligt flödade hos den fåhövdade publiken. Extra fint för min egen del var att åter få höra Pete Droges soundtrack: "If you don't love me (I'll kill myself)" som förde tankarna tillbaka till VHS-tiden och när jag efter skolan kunde komma hem och slå på den redan då kultförklarade superfilmen.
Under tiden som vi inmundigade stimulantia i olika former och njöt av TV:n som underhållning började så småningom nästa film. 8mm 2. Eller "Acht millimeter Zwei!" som det tyska arbetsnamnet löd.
Där blev jag bildligt förälskad i en kvinna vid namn Lori Heuring. Svårt att låta bli:
Det magiska var att jag, när kvällen tog slut framåt 02:30, inte alls var trött utan istället började sms-tortera alla jag känner, inte känner och dom jag vill lära känna bättre. Sorry om jag väckte nån... eller skyll dig själv som inte har ljudlös! ;)
Jaja, det var min "blast from the past". Nu blickar vi framåt!
/Eder Anton.
Alla goda ting!
Det får bli i list- och punktform och kommer uteslutande att handla om bra saker.
* Under veckan märkte jag plötsligt hur jag kunde sätta upp håret i en Beckhamliknande kreation med tofs. Observera att jag absolut inte gör anspråk på att likna Beckham på fler områden än just håret. Fast det är klart, det är inte helt lätt att särskilja oss åt även vad det gäller andra karaktäristika. Grym högerfot, blont hår, you name it!
* Har senaste tiden tagit tillvara på Nicke Anderssons råd han gav i "Dom kallar oss artister" och börjat lyssna på the Datsuns. Kommer nog aldrig att slå varken Hellacopters, Backyard Babies eller Brut Boogaloo men håller för tillfället mer än tillräcklig klass.
* Lyckades göra en pinsam/kul grej när jag i början av veckan var på Ortopedtekniska och hämtade ut min protes (ortos/knäskydd med stålstänger, tänk Forrest Gump). Jag förvarade min remiss och kallelse i högra jackfickan för att ha dom nära till hands när jag stod i kön till receptionen. Kön var inte särskilt lång och jag stod ensam på den yta framför disken mittemellan personalen som jobbar där och den apatiska massan som befann sig i väntrummet.
Efter att ha greppat en nummerlapp bestämmer jag mig för att ta upp remiss och kallelse för att vara väl förberedd när nästa nummer klickas fram och det är dags för min tur.
Det är då något litet och tuggummiliknande fjongar fram och ut ur min högra jackficka, ner på golvet framför mig. Vafaan va det där? hinner jag tänka när jag sakta böjer mig fram för att plocka upp det skräp jag nyss ofrivilligt spridit omkring mig. När jag väl är nere på golvet ser jag vad det var som flög ur min annars så remissfyllda ficka: En Mamba.
Det finns alltid två sätt att förhålla sig i sånna här situationer: tyck att allt är pinsamt och jobbigt eller skratta åt det och tänk att det trots allt var lite festligt. Jag tyckte det var festligt och tog på mig ett stort leende när jag sedan gick fram för att få hjälp i receptionen. Samtidigt hoppades jag att jag bidragit till att ha gjort dagen lite roligare för alla sjukhusapatiska människor som befann sig i väntrummet. :)
Ha det bra!
/Eder Anton.