Det eviga sökandet.
Lunds egna Vadstenapakt var i fredags ute på Viggos och åt hamburgare. Undertecknad fegade och tog en kycklingsallad men det kan motiveras med att jag för tillfället inte var sugen på knytnävsstor färsklump mellan två luftiga brön.
Hursomhelst, när det bara är två kvar att servera; Gugge och Malin, frågar kyparen om vem som beställde en "och-så-säger-han-ett-namn-på-burgare-som-ingen-beställt"... Det blir tyst och uppstår viss förvirring eftersom ingen vill kännas vid nämnda burgare. Gugge bestämmer sig för att hjälpa till och säger: "- Jag beställde en med aborigin". Kyparen förstår inte det roliga men kommer i samma sekvens på att han blandat ihop två liknande burgarmenyer och allting löser sig.
Så här i efterhand är det dock fortfarande kul att Gugge hävdade att han beställt en burgare med australisk urbefolkning.
Namnens likhet till trots är det viss skillnad på en aborigin...
...och en aubergine. :)
/Eder Anton.
Hursomhelst, när det bara är två kvar att servera; Gugge och Malin, frågar kyparen om vem som beställde en "och-så-säger-han-ett-namn-på-burgare-som-ingen-beställt"... Det blir tyst och uppstår viss förvirring eftersom ingen vill kännas vid nämnda burgare. Gugge bestämmer sig för att hjälpa till och säger: "- Jag beställde en med aborigin". Kyparen förstår inte det roliga men kommer i samma sekvens på att han blandat ihop två liknande burgarmenyer och allting löser sig.
Så här i efterhand är det dock fortfarande kul att Gugge hävdade att han beställt en burgare med australisk urbefolkning.
Namnens likhet till trots är det viss skillnad på en aborigin...
...och en aubergine. :)
/Eder Anton.
Life is demanding without understanding!
En knapp vecka har spenderats i Lund och det känns dags att underrätta omvärlden om det nya livet!
* Förväntningarna på studentliv och gemenskap har infriats med råge och jag har faktiskt redan hunnit vara en smula delaktig i PA-programmets nollningsaktiviteter med allt vad det innebär. En viss förvirring uppstod när sånär som samtliga undrade vem den nya killen var och varför han var med. "- Eeeh... alltså jag känner Gugge" var mitt ytterst vaga svar på frågorna som haglade. Min något klena anledning till trots var det inga problem att vara med i sällskapet och klockan halv nio samma kväll som jag anlände stod jag i Stadsparken och dansade fritt till tonerna av E-types "Russian Lullaby" som pumpades ut från en portabel partymaskin!
* Mina farhågor rörande den röriga dialekten har visat sig vara aningen överskattade. Brudar som pratar skånska gillar jag. Killar som gör det... Kanske är det för att de allt som oftast, i smått kritiserande ordalag, använder uttryck som: "Serrriöst?!". Som i: "Alltså, serriööst, har du äntä sätt den filmen?! Alltså, SERRIÖÖST?!"
En annan anledning till skepsis hände nyligen i det gemensamma köket där en flyktigt bekant korridorare skulle vara lite schysst och inleda ett samtal med meningen: "Haeaeese ha pimää poe Öegees ikveää??!" Jag fattade inte ett skit och kände att det var bäst att hålla käft för att inte svara på nåt jag inte förstod. En halv minuts tänkande senare kom jag på att han nog undrade om inte Nationen ÖG hade premiär ikväll och om jag inte skulle dit. Så dags då. Men men, det går bättre än väntat och jag har flertalet gånger kommit på mig själv svara jakande med ett stönande: "jie-ah".
* Om vi ska snacka brudar... så har jag inte mer att tillägga mer än att snygghet sannolikt korrelerar med hur långt söderut i landet du befinner dig. Västerås - ok, Östergötland - mm! och Skåne - Awesome! Smala, brunbrända ben har fullständigt sköljt över mig ända sen jag steg av vid tågstationen. Några gånger har jag till och med fått hoppa av och leda cykeln för att jag inte ska vara en fara för mig själv och andra i trafiken. Total awesomeness!
Som om det inte vore nog vann ett roligt spelande svenskt landslag idag sin första match på resan mot ett nytt EM-slutspel! Firas med glada bilder från Berlin 2006 ovan och Salzburg 2008 nedan!
/Eder Anton.
* Förväntningarna på studentliv och gemenskap har infriats med råge och jag har faktiskt redan hunnit vara en smula delaktig i PA-programmets nollningsaktiviteter med allt vad det innebär. En viss förvirring uppstod när sånär som samtliga undrade vem den nya killen var och varför han var med. "- Eeeh... alltså jag känner Gugge" var mitt ytterst vaga svar på frågorna som haglade. Min något klena anledning till trots var det inga problem att vara med i sällskapet och klockan halv nio samma kväll som jag anlände stod jag i Stadsparken och dansade fritt till tonerna av E-types "Russian Lullaby" som pumpades ut från en portabel partymaskin!
* Mina farhågor rörande den röriga dialekten har visat sig vara aningen överskattade. Brudar som pratar skånska gillar jag. Killar som gör det... Kanske är det för att de allt som oftast, i smått kritiserande ordalag, använder uttryck som: "Serrriöst?!". Som i: "Alltså, serriööst, har du äntä sätt den filmen?! Alltså, SERRIÖÖST?!"
En annan anledning till skepsis hände nyligen i det gemensamma köket där en flyktigt bekant korridorare skulle vara lite schysst och inleda ett samtal med meningen: "Haeaeese ha pimää poe Öegees ikveää??!" Jag fattade inte ett skit och kände att det var bäst att hålla käft för att inte svara på nåt jag inte förstod. En halv minuts tänkande senare kom jag på att han nog undrade om inte Nationen ÖG hade premiär ikväll och om jag inte skulle dit. Så dags då. Men men, det går bättre än väntat och jag har flertalet gånger kommit på mig själv svara jakande med ett stönande: "jie-ah".
* Om vi ska snacka brudar... så har jag inte mer att tillägga mer än att snygghet sannolikt korrelerar med hur långt söderut i landet du befinner dig. Västerås - ok, Östergötland - mm! och Skåne - Awesome! Smala, brunbrända ben har fullständigt sköljt över mig ända sen jag steg av vid tågstationen. Några gånger har jag till och med fått hoppa av och leda cykeln för att jag inte ska vara en fara för mig själv och andra i trafiken. Total awesomeness!
Som om det inte vore nog vann ett roligt spelande svenskt landslag idag sin första match på resan mot ett nytt EM-slutspel! Firas med glada bilder från Berlin 2006 ovan och Salzburg 2008 nedan!
/Eder Anton.
Höstens hetaste!
Då den här förträffliga, tillika förnämliga bloggen delas med två av Mellansveriges allra främsta livsnjutare måste jag dela med mig av en nyhet jag sprang på i förmiddags. Det förvånar mig heller inte om dessa herrar redan känner till det jag nu kommer att skriva om... :)
Det hela handlar om ett öl. Ett alldeles enastående unikt öl, med den nätta alkoholhalten av 55 %.
Men det är långt ifrån allt...
Den är förpackad på ett ännu mer oförglömligt sätt:
Instoppad i en uppstoppad ekorre!
"Den här spyende lilla krabaten kostar nästan 6.000 kr och flaskan är insydd i en uppstoppad ekorre eller hermelin (rätt bisarrt om ni frågar mig). Under namnet The End of History har det skotska bryggeriet Brewdog tagit fram världens dyraste – och starkaste – öl.
Ölet rekommenderas att drickas i små mängder. Något som man kanske kan förstå när man ser prislappen som står på 500 pund styck, och det faktum att den med sin alkoholhalt på 55 procent är världens starkaste öl.
Endast 12 flaskor bryggts totalt. Och trots priset dröjde det inte länge innan hela produktionen var såld. Några kalla hermeliner i kylen skulle kanske inte skada när man vill imponera lite extra (så länge det inte är en djurens vän entusiast du har plockat med dig hem).
Drick ansvarsfullt."
Skriver Sebastian Järpehag på sidan jag hittar artikeln.
Jag är nu rädd att jag skapat ett "höstens måste" hos åtminstone en av mina bloggkollegor. ;)
Så det är väl bara att gå till Systemet o fråga:
- Har ni Brewdog?
(2 minuters lång tystnad...)
- Menar du Brewdog?
- Ja...
FOTNOT: Exemplet ovan är hämtat från verkligheten när jag och Matz tidigt hösten -09 besökte Västerås innerstads Systembolag och letade Baroloviner. En arrogant kvinna på cirkus 44 barre låtsades inte förstå min fråga, gav service åt en annan, för att sedan återkomma och svara nekande på mitt spörsmål. En uppvisning i nedvärderande beteende.
/Eder Anton
Det hela handlar om ett öl. Ett alldeles enastående unikt öl, med den nätta alkoholhalten av 55 %.
Men det är långt ifrån allt...
Den är förpackad på ett ännu mer oförglömligt sätt:
Instoppad i en uppstoppad ekorre!
"Den här spyende lilla krabaten kostar nästan 6.000 kr och flaskan är insydd i en uppstoppad ekorre eller hermelin (rätt bisarrt om ni frågar mig). Under namnet The End of History har det skotska bryggeriet Brewdog tagit fram världens dyraste – och starkaste – öl.
Ölet rekommenderas att drickas i små mängder. Något som man kanske kan förstå när man ser prislappen som står på 500 pund styck, och det faktum att den med sin alkoholhalt på 55 procent är världens starkaste öl.
Endast 12 flaskor bryggts totalt. Och trots priset dröjde det inte länge innan hela produktionen var såld. Några kalla hermeliner i kylen skulle kanske inte skada när man vill imponera lite extra (så länge det inte är en djurens vän entusiast du har plockat med dig hem).
Drick ansvarsfullt."
Skriver Sebastian Järpehag på sidan jag hittar artikeln.
Jag är nu rädd att jag skapat ett "höstens måste" hos åtminstone en av mina bloggkollegor. ;)
Så det är väl bara att gå till Systemet o fråga:
- Har ni Brewdog?
(2 minuters lång tystnad...)
- Menar du Brewdog?
- Ja...
FOTNOT: Exemplet ovan är hämtat från verkligheten när jag och Matz tidigt hösten -09 besökte Västerås innerstads Systembolag och letade Baroloviner. En arrogant kvinna på cirkus 44 barre låtsades inte förstå min fråga, gav service åt en annan, för att sedan återkomma och svara nekande på mitt spörsmål. En uppvisning i nedvärderande beteende.
/Eder Anton
Sömnlös
Med risk för att sorteras in i kategorin luffare måste jag ändå delge världen min allra senaste prestation.
Morsan har som vanligt under den senaste tiden (med all rätt ska sägas) tjatat på mig om diverse vuxensaker som jag bara måste ta tag i snarast. En av dom var att göra mig av med min säng. Med endast en vecka kvar på plats i Västerås kände jag att det igår var dags för avyttring. Eller njaa, jag tänkte att om jag lägger ut den på Blocket nu så kanske nån stackare hör av sig under veckan och vill ha den i alla fall.
Sagt och gjort. Två timmar efter annonsering ringde första intressenten. Ytterligare två timmar senare var sängen i en annan del av Västerås. Därefter ringde både Leffe och Ann som även dom ville sova på en lagom bred Sultansäng från IKEA. Jag fick dock meddela att den just skeppats iväg och att jag inte hade några fler för tillfället...
Så nu är jag "sängless" under min sista arbetsvecka. Ovärdigt liv för en tjänsteman men jag har gjort vad jag kan för att hotta upp mitt nya sovcrib:
Det ser mysigare ut än vad det är skönt, vill jag lova. Nätterna jag vaknat flera gånger och tittat på klockan för att konstatera att "nu är det i alla fall inte långt tills jag får gå upp" är lätträknade.
/Eder Anton.
Morsan har som vanligt under den senaste tiden (med all rätt ska sägas) tjatat på mig om diverse vuxensaker som jag bara måste ta tag i snarast. En av dom var att göra mig av med min säng. Med endast en vecka kvar på plats i Västerås kände jag att det igår var dags för avyttring. Eller njaa, jag tänkte att om jag lägger ut den på Blocket nu så kanske nån stackare hör av sig under veckan och vill ha den i alla fall.
Sagt och gjort. Två timmar efter annonsering ringde första intressenten. Ytterligare två timmar senare var sängen i en annan del av Västerås. Därefter ringde både Leffe och Ann som även dom ville sova på en lagom bred Sultansäng från IKEA. Jag fick dock meddela att den just skeppats iväg och att jag inte hade några fler för tillfället...
Så nu är jag "sängless" under min sista arbetsvecka. Ovärdigt liv för en tjänsteman men jag har gjort vad jag kan för att hotta upp mitt nya sovcrib:
Det ser mysigare ut än vad det är skönt, vill jag lova. Nätterna jag vaknat flera gånger och tittat på klockan för att konstatera att "nu är det i alla fall inte långt tills jag får gå upp" är lätträknade.
/Eder Anton.
I'm a resurrection!
Efter en längre tids dödsletande (läs: en sommar) har jag nu äntligen färdigställt Änton-Antovsky-Tonne-Antoine's sommaroutfit 2010!
Steg för steg har denna förädling skett och lagom till det lågtryck som just nu slätar över Sverige står den nu färdig att beskåda:
Linneskjorta: Dressmann (hör och häpna, mitt livs enda köp i den gubbaffären)
Marinblå shorts: Second hand
Tygskor: Mano
Solisar: H&M
Haircut: Emir Bajramis syrras finest. Fjongen included.
Satte mig en stund på bibblan idag på vägen hem från jöbbe. Infrastrukturens viktigaste forum för snyltare och lunginflammerade (lita blint på att det alltid är nån som hostar upp bröstkorgen när du tänker läsa i dagstidningshörnet). Där konsumerades kvalitetslitteratur i form av Östgöta Correspondenten och KING Magazine. Corren var från i lördags och behandlade bland annat Åtvidaberg som samhälle och fotbollslag. KING innehöll det den brukar göra: svindyra klockor och manliga modeller med de mest utmejslade kindbenen du kan tänka. Dock fastnade jag för ett par sidor som behandlade mat och tillagning. Alltid värt att ha med sig.
Såg en snygg jeansskjorta och gav mig av till H&M för att kolla närmare. En livstrött och avdankad gammal butikstant med skrynklig, brun hy välkomnade mig på sitt allra trevligaste sätt och gav mig omgående en mild tillrättavisning att de kläder jag tittade på på en hängstång också fanns ute i butiken, så att hon på så sätt kunde fortsätta sitt upphängande av kläder som jag inte uppfattat att hon var mitt uppe i.
Det var väl egentligen då jag bestämde mig.
Jag är av uppfattningen av att kläder ska representera dig och således förmedla nånting till omvärlden. Skulle jag köpa nånting här, nu och idag, skulle jag indirekt stödja den livströtta butiksmedarbetarkultur H&M i Västerås har och därigenom vara en del av hela skiten. Det kunde jag bara inte...
Och det är också därför jag numera allt som oftast letar second hand. Jag slipper känna skuld för oskäliga löner och hemska kemikalier för att i gengäld få konsumera kläder av ytterst medioker kvalitet.
Jag har också lagt märke till att det nu inte bara är morsan som kommenterar mina nyinförskaffningar på klädfronten med ett: "Är det från Myrorna?" utan även min kamrado Matz i allt större utsträckning. :)
Men var inte orolig, jag tar det som en komplimang. ;)
/Eder Anton
Steg för steg har denna förädling skett och lagom till det lågtryck som just nu slätar över Sverige står den nu färdig att beskåda:
Linneskjorta: Dressmann (hör och häpna, mitt livs enda köp i den gubbaffären)
Marinblå shorts: Second hand
Tygskor: Mano
Solisar: H&M
Haircut: Emir Bajramis syrras finest. Fjongen included.
Satte mig en stund på bibblan idag på vägen hem från jöbbe. Infrastrukturens viktigaste forum för snyltare och lunginflammerade (lita blint på att det alltid är nån som hostar upp bröstkorgen när du tänker läsa i dagstidningshörnet). Där konsumerades kvalitetslitteratur i form av Östgöta Correspondenten och KING Magazine. Corren var från i lördags och behandlade bland annat Åtvidaberg som samhälle och fotbollslag. KING innehöll det den brukar göra: svindyra klockor och manliga modeller med de mest utmejslade kindbenen du kan tänka. Dock fastnade jag för ett par sidor som behandlade mat och tillagning. Alltid värt att ha med sig.
Såg en snygg jeansskjorta och gav mig av till H&M för att kolla närmare. En livstrött och avdankad gammal butikstant med skrynklig, brun hy välkomnade mig på sitt allra trevligaste sätt och gav mig omgående en mild tillrättavisning att de kläder jag tittade på på en hängstång också fanns ute i butiken, så att hon på så sätt kunde fortsätta sitt upphängande av kläder som jag inte uppfattat att hon var mitt uppe i.
Det var väl egentligen då jag bestämde mig.
Jag är av uppfattningen av att kläder ska representera dig och således förmedla nånting till omvärlden. Skulle jag köpa nånting här, nu och idag, skulle jag indirekt stödja den livströtta butiksmedarbetarkultur H&M i Västerås har och därigenom vara en del av hela skiten. Det kunde jag bara inte...
Och det är också därför jag numera allt som oftast letar second hand. Jag slipper känna skuld för oskäliga löner och hemska kemikalier för att i gengäld få konsumera kläder av ytterst medioker kvalitet.
Jag har också lagt märke till att det nu inte bara är morsan som kommenterar mina nyinförskaffningar på klädfronten med ett: "Är det från Myrorna?" utan även min kamrado Matz i allt större utsträckning. :)
Men var inte orolig, jag tar det som en komplimang. ;)
/Eder Anton
Tojtness don't come easy.
Mitt liv som "favour man" i Västerås har bara tagit sin början men när morgondagen är slut har jag redan arbetat 20 procent av sommarjobbstiden. Det är osannolikt hur fort tiden springer iväg när man jobbar. Åtminstone på sommaren. På vintern vill jag alltid gräva en 2x2 meter stor grop, hoppa i och lägga mig, täcka över och bara invänta början på april...
Hursomhelst, det är återigen dags att sammanfatta lite senaste nytt på Antonfronten:
* Att leva internetlöst är enklare än jag trodde. Bloggandet får ske från skolans lokaler och det är fascinerande hur lätt det var att säga upp kontakten med hela Facebooketablissemanget. Systemet alltså, inte mina vänner.
* Solbrännan var bättre i fjol. Jobba inomhus i långbyxor ger skrala resultat i brunhet men är istället tänkt att öka värdet på CV:t.
* Tennisen ser bättre ut än på länge. Två dagar i rad har jag och Son of God spelat in ett fint grundspel (med våra mått mätt) och serven sitter säkert minst en av fyra gånger. I helgen väntar eventuellt dubbelspel.
* Abstinensen efter fotbolls-VM är stor. Att komma hem till soffan för att mötas av Peter Rawet (han heter inte så egentligen men nu får han fan ta smällen. Killen jag pratar om har nyhetsvärldens mest deformerade skalle, återkommer när jag vet namn) sittandes i en soffa och intervjua grundaren till Nya Upplagan gav mig inga rysningar direkt.
Det är inget fel på Peter Rawet. Det är den andra, lille killen jag menar!
* Saknaden efter Vadstenafolket, för att inte tala om staden, är även den ganska svår. Men tiden går så pass fort här uppe att minuterna jag varit sentimental kraftigt har minskat till ringa i antal. Scrollade igår igenom förra årets Knösenalbum och fann mig själv stundtals hejdlöst skrattandes åt diverse bilder och filmer.
Om några veckor är det dags igen för Kapten Sommaräng, Löjtnant Lingon mfl. att infinna sig i den Norrköpingsbelägna sommarstugan för ännu en traditionsenlig helg med bastubad, fria mängder saft och pokerspel!
Vi hörs. /Eder Antoine
Hursomhelst, det är återigen dags att sammanfatta lite senaste nytt på Antonfronten:
* Att leva internetlöst är enklare än jag trodde. Bloggandet får ske från skolans lokaler och det är fascinerande hur lätt det var att säga upp kontakten med hela Facebooketablissemanget. Systemet alltså, inte mina vänner.
* Solbrännan var bättre i fjol. Jobba inomhus i långbyxor ger skrala resultat i brunhet men är istället tänkt att öka värdet på CV:t.
* Tennisen ser bättre ut än på länge. Två dagar i rad har jag och Son of God spelat in ett fint grundspel (med våra mått mätt) och serven sitter säkert minst en av fyra gånger. I helgen väntar eventuellt dubbelspel.
* Abstinensen efter fotbolls-VM är stor. Att komma hem till soffan för att mötas av Peter Rawet (han heter inte så egentligen men nu får han fan ta smällen. Killen jag pratar om har nyhetsvärldens mest deformerade skalle, återkommer när jag vet namn) sittandes i en soffa och intervjua grundaren till Nya Upplagan gav mig inga rysningar direkt.
Det är inget fel på Peter Rawet. Det är den andra, lille killen jag menar!
* Saknaden efter Vadstenafolket, för att inte tala om staden, är även den ganska svår. Men tiden går så pass fort här uppe att minuterna jag varit sentimental kraftigt har minskat till ringa i antal. Scrollade igår igenom förra årets Knösenalbum och fann mig själv stundtals hejdlöst skrattandes åt diverse bilder och filmer.
Om några veckor är det dags igen för Kapten Sommaräng, Löjtnant Lingon mfl. att infinna sig i den Norrköpingsbelägna sommarstugan för ännu en traditionsenlig helg med bastubad, fria mängder saft och pokerspel!
Vi hörs. /Eder Antoine
Motorsågsmassakern
Känner mig som en del av ett alldeles lysande exempel på en dysfunktionell blogg för tillfället. :) MEN! Dom få som fortfarande inte gett upp hoppet tänkte jag här ge en liten uppdatering av vad som händer på Antonfronten.
Planerade i början på veckan för en riktig motormåndag, då jag först skulle föräras förtroendet att köra motorsåg för att sedan gå vidare till traktorkörning resterande del av eftermiddagen.
Det hela blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.
Farsan hade tidigare mumlat om att "den där jävla motorsågen" skulle vara svår att starta. Något som jag fullkomligt valde att ignorera. I tanken hänvisandes till att jag minsann i vintras drog igång fanskapet på bara ett drag. Respekt!
Men fäder har sällan fel visade det sig. Aset till motorsåg gjorde inte minsta antydan till att vilja starta och mitt humör sjönk till nivåer jag inte trodde var möjliga lika fort som Usain Bolt avverkar 100 meter. Efter en brännblåsa på insidan av långfingret var råttet mer än mågat och jag levererade salva efter salva av svordomar och könsord...
Till ingen nytta. Motorsågen suckade lika trött varje gång jag försökte rycka liv i den och det hela var ytterst nära i att sluta i handgemäng. Frestelsen att slänga sågjäveln i pionbusken var överhängande. Min livserfarenhet lyckades dock intala mig själv att det ingalunda skulle lösa några problem och jag ställde vackert ifrån mig sågen, sprattlade av mig säkerhetsbyxorna och gick byxlös i ren protest runt i trädgården muttrandes hur jävla elakt och orättvist livet just varit mot mig.
Det hela renderade även i ett argt sms till farsan...
Idag är det dags för rond 2 i motorsågsmassakern!
Den här tänker jag vinna!
/Eder chain-saw-super-mega-death-killer-man - Anton.
Planerade i början på veckan för en riktig motormåndag, då jag först skulle föräras förtroendet att köra motorsåg för att sedan gå vidare till traktorkörning resterande del av eftermiddagen.
Det hela blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.
Farsan hade tidigare mumlat om att "den där jävla motorsågen" skulle vara svår att starta. Något som jag fullkomligt valde att ignorera. I tanken hänvisandes till att jag minsann i vintras drog igång fanskapet på bara ett drag. Respekt!
Men fäder har sällan fel visade det sig. Aset till motorsåg gjorde inte minsta antydan till att vilja starta och mitt humör sjönk till nivåer jag inte trodde var möjliga lika fort som Usain Bolt avverkar 100 meter. Efter en brännblåsa på insidan av långfingret var råttet mer än mågat och jag levererade salva efter salva av svordomar och könsord...
Till ingen nytta. Motorsågen suckade lika trött varje gång jag försökte rycka liv i den och det hela var ytterst nära i att sluta i handgemäng. Frestelsen att slänga sågjäveln i pionbusken var överhängande. Min livserfarenhet lyckades dock intala mig själv att det ingalunda skulle lösa några problem och jag ställde vackert ifrån mig sågen, sprattlade av mig säkerhetsbyxorna och gick byxlös i ren protest runt i trädgården muttrandes hur jävla elakt och orättvist livet just varit mot mig.
Det hela renderade även i ett argt sms till farsan...
Idag är det dags för rond 2 i motorsågsmassakern!
Den här tänker jag vinna!
/Eder chain-saw-super-mega-death-killer-man - Anton.
Sanningen är den att jag är typiskt svensk
Sju månader fick vara nog: Nu är det min tur att vara förkyld.
En veckas nedtaggning från skola, redovisningar och c-uppsats tillsammans med konstant smittat umgänge har nu försatt mig i ett kroniskt snörvlande tillstånd.
Hursomhelst, det är ändå skönt att vara tillbaka "back home". Det blev in i hetluften direkt då jag efter endast en timme på östgötsk mark satt på ett fik inne i stan med blivande psykologen Anders och Sveriges största livsnjutare Pecka. Strax efter att kaffet hamnat på plats i kistan började genast lokalkändisar passera utanför fönstret som vetter mot Vadstena Sparbanks parkering tillika Östenssons forna varuintag. Givetvis skulle jag gärna namedroppa dessa profiler men eftersom stan är lika stor som min klasskompis Therese gör jag nog bäst i att låta bli... :)
Häromdagen gjorde slag i saken, gick ner till surskallarna på Furulunds och köpte mina patchar till favoritjeansen.
Ganska nöjd med resultatet men ska komplettera med ordentliga stygn så att lapparna sitter fast "fo weal".
I detta mångfacetterade (mångfascinerande?) inlägg kan jag också tillägga att jag tror att jag i förrgår hörde min farsa säga den mest östgötska mening jag nånsin hört. Han ville ha min hjälp till att gräva täckdike (världens minst roliga jobb f ö) och berättade att vi skulle försöka "wensah oeent wunnt woörenna". Den som vet vad han sa får gärna maila eller kommentera. ;)
/Eder Anton.
En veckas nedtaggning från skola, redovisningar och c-uppsats tillsammans med konstant smittat umgänge har nu försatt mig i ett kroniskt snörvlande tillstånd.
Hursomhelst, det är ändå skönt att vara tillbaka "back home". Det blev in i hetluften direkt då jag efter endast en timme på östgötsk mark satt på ett fik inne i stan med blivande psykologen Anders och Sveriges största livsnjutare Pecka. Strax efter att kaffet hamnat på plats i kistan började genast lokalkändisar passera utanför fönstret som vetter mot Vadstena Sparbanks parkering tillika Östenssons forna varuintag. Givetvis skulle jag gärna namedroppa dessa profiler men eftersom stan är lika stor som min klasskompis Therese gör jag nog bäst i att låta bli... :)
Häromdagen gjorde slag i saken, gick ner till surskallarna på Furulunds och köpte mina patchar till favoritjeansen.
Ganska nöjd med resultatet men ska komplettera med ordentliga stygn så att lapparna sitter fast "fo weal".
I detta mångfacetterade (mångfascinerande?) inlägg kan jag också tillägga att jag tror att jag i förrgår hörde min farsa säga den mest östgötska mening jag nånsin hört. Han ville ha min hjälp till att gräva täckdike (världens minst roliga jobb f ö) och berättade att vi skulle försöka "wensah oeent wunnt woörenna". Den som vet vad han sa får gärna maila eller kommentera. ;)
/Eder Anton.
Life of Anton
Det är få gånger jag brukar bubbla ohämmat av glädje när jag skriver mina blogginlägg. Så varför inte ta tillfället i akt och delge världen lite "Life of Anton" för tillfället?!
Så här ser mitt liv ut just nu:
* C-uppsatsen är redovisad och blev omtyckt av opponenter och examinator.
* Tennisen är återupptagen och den här veckan har Thompa och jag spelat hela två gånger. Serven är lika nyckfull som Christer Pettersson efter en sjuttis vodka, men kul är det!
* Har hittat ett par ljusa jeans på Jeansbutiken som kan mäta sig med mina totalt utslitna gamla Levi's.
* Fick 80 spänn hemskickat på ett MasterCard i veckan, bara så där. Pengarna gick till medicin.
* Imorrn ska jag vara hundvakt åt Tjejbloggens Maggan. Jag har aldrig tidigare i livet haft ansvaret för en hund. Ändå gillar jag att omnämna mig själv som hundpsykolog.
* Och så ikväll träffar jag på världens skönaste killgäng nere på fotbollsplanen. Ante, Robbie, Ville, Svensson mfl är numera mina nyvunna fotbollsvänner. Extra plus att dom faktiskt är jämngamla OCH det bästa av allt: Samtliga kan kicka och är sjukt duktiga på "ringen"!
Dessutom väntar två dagar av alkoholintag i goda vänners lag plus att la familia kommer upp och säger hej och grattis på lördag.
Det här är dagar då livet är som bäst!
För att citera Matz: "Jag stod där och såg pillemagisk ut!"
Med kärlek och värme - / Eder Anton.
Stuck here for days.
I jobbet som rekryteringsassistent läser man dagligen en hel drös av CV:n.
Således läser man också en hel del roliga formuleringar. Vilket jag anser vara mitt jobbs stora fördel framför andra!
Idag stötte jag på följande:
"Jag lyssnar på Metallica och följer HV 71 dagligen. /.../ Hoppas dessa rader fångat ert intresse!"
avd: Klart du ska ha jobbet!
"... att arbeta åt samma hål."
avd: Jobbigt att vara anställd av ett tomrum...
och slutligen:
"Privat så är jag 53 år."
avd: Hur gammal är du i jobbet då?
Återkommer förhoppningsvis i sommar med mer enastående humor. ;)
/ Eder Anton.
Liten kille utelåst från tvättstugan.
Igår fick jag syn på nåt som jag verkligen känner starkt medlidande för: en liten snubbe hade blivit utelåst från tvättstugan. Kvarterets nya system med "droppar" som man blippar är skoningslöst och lämnar ingen som helst akademisk kvart, whatsoever. Vår vän Matz vet hur det kan kännas när man dunkat in två stora tunnor skitig tvätt och så får man inte ens chansen att ta ut den?! Och då ska man ringa nåt jäkla nummer till en jourhavande tvättstugeupplåsare.
Problemet i det här fallet var att grabben förmodligen var alldeles för kort för att se vad det eventuellt var för nummer det var meningen att han skulle ringa...
När jag gick ut för att hjälpa till fick jag helt oförstående se honom lägga benen på ryggen och ränna iväg fortare än kvickt. Jag kan bara hoppas det löste sig för honom med tvätten...
/Eder Anton.
Problemet i det här fallet var att grabben förmodligen var alldeles för kort för att se vad det eventuellt var för nummer det var meningen att han skulle ringa...
När jag gick ut för att hjälpa till fick jag helt oförstående se honom lägga benen på ryggen och ränna iväg fortare än kvickt. Jag kan bara hoppas det löste sig för honom med tvätten...
/Eder Anton.
En hund som dog och återuppstod?
Det har varit en turbulent vecka för Hunden i Påsen.
Bloggens treenighet (åtminstone i headern) har alla haft olika åsikter om hur framtiden förväntas se ut men kom sent igår, på ett ölseminarium(!), fram till att påsen med hunden ännu inte är redo att förses med clips och därigenom drabbas av det som brukar kallas slutet på livet.
Så nu är förutsättningarna mer förutsättningslösa. Kraven på inläggsfrekvensen har sjunkit medan vi emellertid (älskar det ordet!) enats om att försöka upprätthålla och kanske till och med höja kvaliteten på Sveriges mest intelligenta mansblogg: Hunden i Påsen.
Så till alla er som fruktade slutet: sladden till respiratorn sitter fortfarande i! Det blev bara strömlöst ett tag.
För att inte skänka bloggosfären ytterligare ett bildlöst inlägg ger jag er mig själv för två veckor sen då jag gav mitt bidrag till Mustaschkampen. Det var snarare en kamp mellan mig och mustaschen: "- Hur ful pallar du bli innan du ger dig?" verkade min kropp säga mig. Ungefär så här svarade överläppen:
Morsning korsning - barnförlossning!
/Eder Anton.
Bloggens treenighet (åtminstone i headern) har alla haft olika åsikter om hur framtiden förväntas se ut men kom sent igår, på ett ölseminarium(!), fram till att påsen med hunden ännu inte är redo att förses med clips och därigenom drabbas av det som brukar kallas slutet på livet.
Så nu är förutsättningarna mer förutsättningslösa. Kraven på inläggsfrekvensen har sjunkit medan vi emellertid (älskar det ordet!) enats om att försöka upprätthålla och kanske till och med höja kvaliteten på Sveriges mest intelligenta mansblogg: Hunden i Påsen.
Så till alla er som fruktade slutet: sladden till respiratorn sitter fortfarande i! Det blev bara strömlöst ett tag.
För att inte skänka bloggosfären ytterligare ett bildlöst inlägg ger jag er mig själv för två veckor sen då jag gav mitt bidrag till Mustaschkampen. Det var snarare en kamp mellan mig och mustaschen: "- Hur ful pallar du bli innan du ger dig?" verkade min kropp säga mig. Ungefär så här svarade överläppen:
Morsning korsning - barnförlossning!
/Eder Anton.
Det är över nu...(?)
Mitt intellektuella kvalitetsbloggande har nått en kritisk nivå.
Facebook och vänners vänner har fått mig att bli bakbunden med vilka ämnen jag väljer och att återge vardagsbetraktelser värda namnet har blivit allt svårare. Herregud, jag kan inte ens skriva en rad om min granne längre...
Bloggande för mig är inte att skriva om det vackra vädret utomhus eller hur kul det ska bli i helgen... För mig är det mer än så. Och när jag inte kan leverera det som både läsare och jag vill ha finner jag ingen anledning att fortsätta anstränga mig... det blir ändå bara pannkaka.
Det behöver inte vara definitivt slut men det är ändå ett tillfälligt farväl.
Som avrundning kan ni som är mina facebookvänner kolla in mitt nyinspelade videoklipp, kallat "Drömmarnas pluggstuga" på Fejan:
Over and out.
/Eder Anton
Tala är silver, skriva är guld.
Jag blir alltid lika förargad när lärare säger:
"Du kommer nog inte se vad jag har skrivit med mina kråkfötter".
Är det inte en lärares skyldighet att kunna göra sig förstådd genom det skrivna ordet?!
/Eder Antoine.
"Du kommer nog inte se vad jag har skrivit med mina kråkfötter".
Är det inte en lärares skyldighet att kunna göra sig förstådd genom det skrivna ordet?!
/Eder Antoine.
Vad blir det för mat?
Eftersom man knappast är komplett som människa förrän man kan erkänna sina brister är det väl lika bra att krypa till korset. Jag trodde jag kunde mixa (och då menar jag inte som DJ Sleepy) men de senaste två gångerna har det gått käpprätt åt skogen... Jag pratar om framställandet av smoothie.
Det här var för någon vecka sen och jag upptäckte det först dan efter. Måste varit för att jag smoothade i mörker... Grymt likt en smidig avrättning måste jag säga.
Igår gick det desto sämre. I tron om att det skulle gå bra att mixa utan lock blev det här resultatet... Om det förra var en snygg avrättning liknar denna fadäs snarare ett brutalt massmord... Och satan vad blåbärsfärg biter sig fast!
Men inga sura miner här inte! Trots att jag i ögonblickets förvåning högt råkade gasta ett slangord för älskog fann jag mig snabbt i situationen och påbörjade vad som skulle visa sig vara 30 minuters sanitetsarbete...
Men som Zäta alltid säger: Man vill ju inte dö nyfiken! Och nu vet jag. Både att mixa med lock är att föredra men även att blåbär har en tendens att likt svensk vinter inte vilja ge sig i första taget...
/Eder Anton
Det här var för någon vecka sen och jag upptäckte det först dan efter. Måste varit för att jag smoothade i mörker... Grymt likt en smidig avrättning måste jag säga.
Igår gick det desto sämre. I tron om att det skulle gå bra att mixa utan lock blev det här resultatet... Om det förra var en snygg avrättning liknar denna fadäs snarare ett brutalt massmord... Och satan vad blåbärsfärg biter sig fast!
Men inga sura miner här inte! Trots att jag i ögonblickets förvåning högt råkade gasta ett slangord för älskog fann jag mig snabbt i situationen och påbörjade vad som skulle visa sig vara 30 minuters sanitetsarbete...
Men som Zäta alltid säger: Man vill ju inte dö nyfiken! Och nu vet jag. Både att mixa med lock är att föredra men även att blåbär har en tendens att likt svensk vinter inte vilja ge sig i första taget...
/Eder Anton
Nerkissad i syaffären.
Oväntat att den cykel som lyckades klara århundradets värsta vinter numera, efter endast tre användningar, är punkterad. Oväntat att den är min.
Jag sa redan i höstas att jag skulle slänga fanskapet i Svartån under en kall och mörk sommarnatt om den drabbades av ännu en punka, men eftersom jag är emot miljöförstöring måste jag således komma på något bättre.
Kanske skänka bort den? Kanske använda den som lockbete nere vid stationen och skjuta soft air gun-prickskytte på potentiella cykeltjuvar? Eller kanske bara laga det som nu är den 13:e punkteringen i ordningen och fortsätta låtsas vara glad...?
Som om inte det var nog drabbades jag på vägen hem av det värsta man som konsument kan råka ut för på Furulunds textilbutik, när jag var där för att desperat köpa laglappar till mina schleetna jiins. Nämligen dålig service!
En textiltomte tillika kärring på 50 barre+ står och snackar om nåt jädrans gardintyg med en äldre herre och hans barnbarn. Hon bara måste ju se att jag står och väntar på att få betala det facila priset av 34 kronor framme vid kassadisken!! Den andra kvinnan, till utseendet lik nån slags kulturinsupande 40-taggare med hästsvans och allmänt osensuellt yttre står om möjligt ännu närmare och lallar med nån tygrulle samtidigt som hon lika aktivt ignorerar min ensamma närvaro vid kassaapparaten. BEDRÖVLIGT!!!
Efter fyra minuters förnedring, ivrigt letandes efter en bjällra eller hjälpknapp, väljer jag det enda rätta och går därifrån samtidigt som jag typiskt svenskt muttrar: "Vad faan ee det här?!".
Väl ute på gatan väntar min punkterade cykel plikttroget.
På vägen hem låter vi båda två den talande tystnaden rama in vårt tragiska och gemensamma öde och konstaterar bittert att luften idag gick ur oss båda...
/Eder Anton.
Jag sa redan i höstas att jag skulle slänga fanskapet i Svartån under en kall och mörk sommarnatt om den drabbades av ännu en punka, men eftersom jag är emot miljöförstöring måste jag således komma på något bättre.
Kanske skänka bort den? Kanske använda den som lockbete nere vid stationen och skjuta soft air gun-prickskytte på potentiella cykeltjuvar? Eller kanske bara laga det som nu är den 13:e punkteringen i ordningen och fortsätta låtsas vara glad...?
Som om inte det var nog drabbades jag på vägen hem av det värsta man som konsument kan råka ut för på Furulunds textilbutik, när jag var där för att desperat köpa laglappar till mina schleetna jiins. Nämligen dålig service!
En textiltomte tillika kärring på 50 barre+ står och snackar om nåt jädrans gardintyg med en äldre herre och hans barnbarn. Hon bara måste ju se att jag står och väntar på att få betala det facila priset av 34 kronor framme vid kassadisken!! Den andra kvinnan, till utseendet lik nån slags kulturinsupande 40-taggare med hästsvans och allmänt osensuellt yttre står om möjligt ännu närmare och lallar med nån tygrulle samtidigt som hon lika aktivt ignorerar min ensamma närvaro vid kassaapparaten. BEDRÖVLIGT!!!
Efter fyra minuters förnedring, ivrigt letandes efter en bjällra eller hjälpknapp, väljer jag det enda rätta och går därifrån samtidigt som jag typiskt svenskt muttrar: "Vad faan ee det här?!".
Väl ute på gatan väntar min punkterade cykel plikttroget.
På vägen hem låter vi båda två den talande tystnaden rama in vårt tragiska och gemensamma öde och konstaterar bittert att luften idag gick ur oss båda...
/Eder Anton.
Efterlyses: ponduskagge!
Upplever för närvarande min hittills största down när det gället mat och näringsintag... det är helt enkelt inte kul längre. Fisk är blä. Kyckling är blä... och köttfärssås är jättebläää! Jag har tröttnat på mat och det tvekar inte att visa sig när jag kollar vågen... fortfarande bara 71.9 småpannor till 7.7 procent bestående av pure fat...
Många skulle säkert säga att jag har ett angenämt problem, och visst, så är säkert fallet, men tänk dig själv att gå omkring och va konstant osugen på mat...! Skapligt high life... (NOOOT)!
Så här mager är dagsformen... och den klonkar inte ens så där "ping-aktigt" om man slår på den... Det är synd. :(
(Och till Jonte: Jag har en hel uppsättning Northbrook-kalsonger. Oroa dig inte. Det är inte samma sen tävlingen. And the reason: Dom enda kalsonger som inte försvinner rakt upp i rektum när man spelar fotbollsmatch!:).
När jag nu dessutom inlett min karriär som favour man och verkligen vill ha alla dom där extrakilona som gör att att man inger respekt och pondus på jobbet känns det hela ännu tyngre...
/Eder Anton.
Joga bonito goes ping-pong show!
Delvis på begäran av TpunktEek (och delvis för jag är en riktig klippare, ahahaha) har jag nu klippt ihop ett potpurri av dom magiska bollar som spelades i Bellevuehallen i söndags! Observera hur halt det golvet är vid 0:39...
/Eder Anton.
/Eder Anton.
Bloggtips!
För att inte bloggtorkan ska träda in väljer jag idag att tipsa om andra bra bloggar nätet över. Idag känner jag för att hajpa freerideåkaren Thom8, vars inlägg alltid har en humoristisk ton samlat med ofantligt snyggt filmade skidtricks! Då ska ni veta att jag inte ens gillar skidåkning! :)
Och ja, jag är avundsjuk, jag skulle vilja vara Thom8. ;)
För mer info besök: www.thom8.net
/Eder Anton.
Och ja, jag är avundsjuk, jag skulle vilja vara Thom8. ;)
För mer info besök: www.thom8.net
/Eder Anton.
Äggrace på Brahegatan!
Efter att ha kommit över att stall med medicinska under från Gesala, nämligen något så egendomligt som frigående ägg så var det upp till dessa strömlinjeformade mobila tävlingsmaskiner att bevisa sina övernaturliga förmågor.
Vid 23-tiden på lördagskvällen började det att dra ihop sig till start i klassen frigående ägg.
Det var en kokande stämning i depån och deltagarna som tagit sig till starten såg självsäkra och äggstremt taggade ut. Dock saknades några tävlanden, tydligen hade en drabbats av äggstockning medan en annan helt enkelt inte pallade trycket och hade blivit knäckt.
På bana 1 längst till vänster ser vi en tävlande som redan innan loppet kan betrakta sig som stekt då han inte gjort många starter senaste månaden och tappat formen totalt. Hägg på bana 2 har lite bekymmer med ekonomin, tydligen så är Hägg Racing AB nu endast ett skalbolag. Imma på bana 3 har hittills gjort det bra den här säsongen och har ett scramblat ihop ett antal pallplaceringar. Gamle räven Poch-Erad på bana 4 har inte riktigt haft det där lilla äggstra när det som bäst behövts och gick vid senaste tävlingen faktiskt in i (v)äggen... Illavarslande värre för hans del alltså...
Huvudsponsor för eventet är Toblerone.
Starten går och första delen på loppet är otroligt tight! Återstår att se hur det ser ut inför upploppet!
En knapp timme senare var ställningen fortfarande ohyggligt jämn! This is anyone's game!
Men så gör ägget Imma ett ryck som visar sig vara avgörande! Poch-Erad försöker svara men avståndet är för stort!
En galet nöjd segrare korsar målsnöret! En knapp timma blev segertiden, något som var lite sämre än väntat för att vara så frigående.
Hursomhelst, Imma tar hem segern i detta "Brahegatan Egg Race 2010!".
Stort grattis önskar:
/Eder Anton & Matz
Vid 23-tiden på lördagskvällen började det att dra ihop sig till start i klassen frigående ägg.
Det var en kokande stämning i depån och deltagarna som tagit sig till starten såg självsäkra och äggstremt taggade ut. Dock saknades några tävlanden, tydligen hade en drabbats av äggstockning medan en annan helt enkelt inte pallade trycket och hade blivit knäckt.
På bana 1 längst till vänster ser vi en tävlande som redan innan loppet kan betrakta sig som stekt då han inte gjort många starter senaste månaden och tappat formen totalt. Hägg på bana 2 har lite bekymmer med ekonomin, tydligen så är Hägg Racing AB nu endast ett skalbolag. Imma på bana 3 har hittills gjort det bra den här säsongen och har ett scramblat ihop ett antal pallplaceringar. Gamle räven Poch-Erad på bana 4 har inte riktigt haft det där lilla äggstra när det som bäst behövts och gick vid senaste tävlingen faktiskt in i (v)äggen... Illavarslande värre för hans del alltså...
Huvudsponsor för eventet är Toblerone.
Starten går och första delen på loppet är otroligt tight! Återstår att se hur det ser ut inför upploppet!
En knapp timme senare var ställningen fortfarande ohyggligt jämn! This is anyone's game!
Men så gör ägget Imma ett ryck som visar sig vara avgörande! Poch-Erad försöker svara men avståndet är för stort!
En galet nöjd segrare korsar målsnöret! En knapp timma blev segertiden, något som var lite sämre än väntat för att vara så frigående.
Hursomhelst, Imma tar hem segern i detta "Brahegatan Egg Race 2010!".
Stort grattis önskar:
/Eder Anton & Matz
