Försök själv att kommunicera med en byggarbetande polack om när renoveringen kan tänkas vara klar:

- So, is it long before you are finished with the construction work?
- Mmmph, eehm...
- Is it soon? Two weeks?
- Mmfh... Oct.. Oktuober?
- Aah, october! The beginning or the end of October?
(Polacken tittar frågande på mig som om det vore strax innan finalrundan i "Vem vet mest" och det var han som riskerade att åka ur) ...Dventi?
- Twentieth?
- Dventi... Oktuober...
- Ah, ok. So you will be finished by the twentieth of October, that's very soon.
(Här slutar han titta på mig och börjar helt enkelt böja lite på stegen som han hade med sig istället som om det nu äntligen fick vara nog).

Nog fick det också vara för mig (jag fick ju trots allt svar på min fråga) och jag lät den gode polske vännen få fri tillgång till mitt rum för att byta ventilationsventil. Efter att ha begett mig ut och suttit i det gemensamma köket i sisådär 45 minuter beslutar jag mig för att kolla hur det går för honom. När jag kommer fram är dörren låst. Vad fan gör han därinne, egentligen?, hinner jag tänka och fördomsfullt fantiserar jag att han är ståendes med en stor sportbag i mitten av rummet och bara hivar ner MacBooks och plattskärmar.

Riktigt så är inte fallet. Han har bara varit omtänksam och låst efter sig när han var klar. Lite osis kan tyckas, då jag inte bemödade mig att ta med några nycklar för den korta köksvistelsen. Jag får helt enkelt ta lagen i egna händer, knacka på hos grannen, bli insläppt och sedan svinga mig ut genom hans fönster och in i mitt eget. Utan att välta en enda blomma (dock sträckte jag vänster baksida något) kan jag sedan hoppa in, låsa upp och vackert stoppa på mig nycklarna igen som om ingenting hade hänt.

Väl ute i korridoren igen gastar jag i smått uppkäftig ton: SWEDEN - POLAND ONE-NIL!

Med tanke på språkkunskaperna tror jag knappast någon tog illa upp.

Det var dagens äventyr.

/Eder Antoine