Anarkisternas Kokbok

Hallå!

Gammal teknik med sin enkelhet har sina fördelar, och givetvis också sina baksidor. Denna dag belystes enkelheten i ett positivt ljus och blev "nyckeln" till framgång. Enkelheten representeras i detta fall av, min bil, en Toyota Starlet från 1986.

Vad var det som hände då? Jo efter en dags dags föreläsningar på Umeå universitet återvänder jag till plåtkonserven med panoramafönster för att åka hem. Väl framme vid bilen möts jag av en förtvivlad medresenär som med dämpad röst meddelar att det gick lite snabbt i morse vid låsningen av fordonet, och att bilnycklarna har i säkert förvar befunnits i tändningslåset inne i bilen hela dagen.

Jaha, in i bilen måste vi ju, och gärna utan att något går sönder. I sann Charles-Ingvar-anda och på bråkdelen av en sekund skapades en materiallista i huvudet.

- Vi behöver:

• Ett snöre, 140 centimeter.
• En bit ståltråd, 30 centimeter.

Sedan började MacGyver-operationen.

Ett skosnöre duger bra...

Och i kollegieblocket finns ju ståltråd...

Sen är det bara att pilla...

Och pula...

Tadaaa!

Inom tio minuter kunde hemresan fortsätta, tack Toyota.

/Mz

Jag kan utan att ljuga säga att jag skrattade så att jag trillade av stolen i mitt pitoreska studentrum här i England. Jag vill tillägga att jag satt på en barstol och att det gjorde ont. Sjukt värt det dock! (Kul att se ditt face igen MZ). Av någon anledning känner jag mig som Maria Montazami när jag skriver det här eftersom min svenska har blivit besudlad (eller kanske mer kontaminerad) av snart en månad med dessa britter. Fan. /Lisa