Tomhet.

Det är nog det ord som beskriver mitt psykiska tillstånd bäst just nu.
Och jag tror det delvis har att göra med gårdagens match mot Albanien att göra.
Hur kunde det inte gå vägen egentligen?!?? Ett Porugal som sackat och ett Danmark vi borde vunnit dubbelt mot... Så tappar vi poäng mot Albanien borta!

Hela kvalgruppen har ju gjort resultat Sverige kunnat jubla åt! Men nej då, vi gjorde inte ett enda mål mot Danmark och Portugal. Så när att det höll på att skita sig mot Malta dessutom...
Allt som finns kvar nu är bara bitterhet. Och tomhet.

Om Sveriges BNP skulle hängt på mig idag skulle det råda stor recession just nu. För allt jag palla med idag var att sova. Och gå en promenad.

Bara att hoppas att sorgens dimma skingras och att jag kanske redan imorrn kan se lite hopp och ljusglimtar.


Inget sånt här 2010...


/Eder Anton