Chacha bloggen!

Imorrn passerar jag 7 veckor sen jag opererade korsbandet, yaay! Tiden går fort och i det avseendet är det riktigt skönt att veckorna knatar på. För 5 veckor sen hade jag fortfarande problem att gå i trappor. För 3 veckor sen fick jag inte cykla. Så det går framåt, sakta men säkert.

Sjukgymnastiken är inte rolig i något avseende även om Friskis ibland har sina stunder. Och under min tid som gymmare, eller gynnare som Matza skulle uttrycka det, har jag lagt märke till lite olika saker.
Därför kommer här min avhandling på fenomen skådade på Friskis, Björnövägen, Västerås, Sverige:

* De snygga tjejerna i tajta träningskläder som inte vill bli svettiga. Har platinablont hår och tränar med den lättaste belastningen på alla maskiner. Tjejen på bilden är rödhårig, jag vet.


* Kassaskåpskillarna. Alltid klädda i linne och gärna med tatuering på skuldran eller överarmen. Kör alltid stenhårt och uteslutande överkropp. Har (eller åtminstone tillsynes) vissa svårigheter att ha armarna intill kroppen. Här osar det av självhävdelse.


* Proffsen. Tittar med förakt på när andra upptar maskinen de vill köra på och dessutom gör övningen fel! Anser sig äga gymmet men säger ingenting till andra utan visar det tydligt med sitt sätt istället. Linneklädsel kombinerat med gråa byxor från Better bodies är ett måste.


* Svensson. Går planlöst mellan maskinerna och rycker lite här och grejar lite där. Efter 45 minuter är Svensson nöjd. Nu är kusten klar för pommes och fläskfilé! Frugan lagar maten vettu! Gött mos äree! Bygga på månda ijenn älle? Gijvet döu!




Det sista var hur det skulle ha låtit om Svensson hade tränat hemma i Vadstena. Ber om ursäkt för eventuella missförstånd. Och om jag skulle sätta in mig själv nånstans mitt i alltihop så är jag nog lite av varje. Fast på senare tiden mer åt proffshållet, tro det eller ej. Annat var det förr! Minns ni det här Eklund, Pierre, Ektander och Pecka?!:


/Eder Anton