Observationer från Närkeslätten
Stiltjen, som långa stunder varit total, har gjort att jag som ensam pacemaker på eget bevåg gjort slag i saken och knutit till mig Örebro läns okrönta bloggdrottning; Lesa!
Tjejen jag pratar om besitter en naturlig skrivarbegåvning (som t o m blivit prisbelönad) och har berikats med ett minst lika kritiskt sinnelag som delar av övriga bloggen. Då jag tyckte det var synd att hennes egen blogg drabbades av samma lamslagenhet (som alla krav en innehavandet av en blogg kan medföra) som denna har jag nu erbjudit en fri roll i Hunden I Påsen-stallet. Kanske kan det alltid inspirera någon? *host*
Förutom detta är flickan även något så ovanligt som en kvinnlig bolltalang och har representerat landslaget i softboll. Bosatt i Örebro och med lim i hjärnan samlar hon för närvarande också på sig allt värt att veta om hälsoprevention. Mångfacetterad är bara förnamnet. Hursomhelst, superlativen är många och det är med stor glädje jag kan presentera kvinnans första inlägg av intellektuell kvalitetsbloggning!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I ett försök att jämställa den testosterondoftande bloggen Hunden I Påsen, tänkte jag dela med mig av mina observationer från en mellansvensk stad, en helg mitt i våren som denna.
Helgen började i bästa anda, lunch i solen med en god vän och hennes nykläckta baby (som sov som en klubbad säl i två timmar så mamma fick njuta av kaffet, duktig bebis!). På det lite handledning av uppsatsen som ska vara klar om drygt tre veckor och är utom all hjälp att bli klar till dess om inte ett antal mirakel skulle kunna råka inträffa. Givetvis i kombination med arbete dag och natt, utan rast och sömn. Anyway – handledning med Professorn är alltid lika spännande. Om det inte pausas för att gå ner i något arkiv och rota fram en rapport så är det mappar på datorn som ska kollas igenom. Det vill säga, jag ställer en fråga och han vänder ryggen till och klickar på sin dator. Inget illa menat, han hittar alltid bra saker! Vid senaste mötet hände dock något som avvek från det normala. Följande inträffar; vi diskuterar en del av uppsatsen och vederbörande tar upp en liten plastpinne. Jag tänker att det var något skräp, det ska han säkert kasta. Tro på min förvåning när den lilla plastbiten åker in i örat, följt av ett kontinuerligt snurrande. Jag fick alltså, under pågående diskussion om datainsamling, bevittna rensande av öronvax. Man upphör aldrig att förvånas. Till detta möte hade jag väskan full med tops, mest utifall att. 
Som sig bör, följde helgen sedan även av arbete. Min stackars utarbetade kropp avnjöt en valborgsmässoafton i horisontellt soffläge (måste erkänna att jag slumrade till vid 21,00) och det hade varit ett mycket bra avslut på dagen. Ja det HADE varit bra avslut på dagen, om inte 1) stans alla ungdomar/pensionärer/mammor/pappor/fyllon/barn? Skulle passera mitt vardagsrumsfönster brölandes diverse fylleramsor; 2) om inte det var tvunget till att vara någon jävla högtid (när jag råkade vara ensam och bitter, det vill säga inte medbjuden på någon slags baluns) och en miljard fyrverkerier skulle smällas; och slutligen 3) om inte grannen hade dunderfest. Helt okej att ha fest, jag unnar verkligen en singel (gissar) dam i 30-årsåldern (gissar igen) att festa till. Om man inte spelar ”Mikrofonkåt” på HÖGSTA JÄVLA VOLYM 1000 GÅNGER PÅ REPEAT! Plus, att man dessutom inte har råd att köpa, eller illegalt ladda ner, låthelvetet utan skiten ska avbrytas av Spotify-reklam.
Men jag får nog ändå sammanfatta mina observationer och upplevelser att det, trots dödsångest för magisteruppsatsen, har varit en fin helg. Måste slutligen dela med mig av helgens bästa moment. Sitter på universitet en fredagseftermiddag och hör följande från en student till en annan; ”mmm… joo… asså hur stavar man till orange? Det är S C H va?”. Och jag som brukar vilja hänga på universitetet bara för att inandas den intellektuella atmosfären. Ack vad jag bedrog mig.
Peace
Lesa
