Då var det dags att lyfta blicken från berget av kurslitteratur som har slagit läger i lägenheten på Engelbrektsgatan 8 och dela med mig av en oväntat, oförklarlig och otrevlig smakupplevelse.

Ibland spelar kroppen en ett spratt, något som hände mig här om dagen när det var dags att sätta sig vid middagsbordet för att inmundiga en i annars mycket välsmakande svensk klassiker, vi pratar hemlagat potatismos.

Omständigheterna vid middagsbordet var vid detta tillfälle som vilken annan dag som helst, men när jag för gaffeln till munnen och förväntar mig att en smak av potatis levererar moset en vedervärdig överraskning. En vansinnigt besk smak tar över min mun och gör våld på mina smaklökar, så till den milda grad att jag riktar ett mycket bestämt ifrågasättande av matlagningsfärdigheterna hos personen som tillagat och serverar denna anrättning.

Här går tydligen uppfattningarna isär om smaken på moset och kocken förvarar sin maträtt och hävdar att det är gott! Jag blir misstänksam då hennes förmågor att annars identifiera smaker ligger i spannet hög till mycket hög. Jag tar ytterligare en experimentell tugga samtidigt som jag håller tillbaka min kritik och anklagelser och tänker i tystnad att – Det är ju i alla fall inte mitt fel att moset är katastrof.

För att verkligen försäkra mig om att mina taste onions är intakta går jag till den i det här fallet den enda tillförlitliga källan, Googel och skriver in: besk smak in munnen. På 0,16 sekunder får jag ungefär 22 500 träffar och fenomenet anussmak på moset har ett namn, det kallas i på ren svensk för pinjemun.

Det är en smakstörning som inträffar när man ätit pinjenötter som gör att allt som intas får en metallisk och bitter bismak. När jag tänker tillbaka på dagen innan så kan jag erinra mig om att jag faktiskt sänkte en näve Pinji i förbifarten.

Inget fel på varken kocken eller moset men härmed efterfrågas mer forskning kring Pinjemun då fenomenet faktisk är oförklarat och fortfarande en gåta för vetenskapen.

//Mz