ANYWAY, jag har fått tillsägelse av min kära lagkamrat Lina a.k.a Kostas att sluta vara fit. Detta av den enkla anledningen att hon varit i förenta staterna ett år och jag lyckats lägga till en magruta eller två sen hon åkte. Hon la följande kommentar; "Lisa, sluta vara så jävla fit! Ät en pizza!!!" och varpå hon gav mig smeknamnet fit-Lisa. Tacktack liksom.

Ja och så var det slut på mina roligheter, med undantag för att jag fått den stora äran att opponera på en magisteruppsats som antagligen är 1) köpt på Butteriks, 2) en samling bokstäver som någon slumpat fram, eller 3) ett sista rop på hjälp (snälla låt mig inte få en examen för jag är inte kompetent?). Så illa kanske det inte är, tänker ni, men jag skulle vilja påstå att vid första anblick av dessa 19 sidor (själv producerade jag 58 på dessa 10 veckor) så faller sig detta verk som ett ihopkrafsat jag-vet-inte-vad. Att författaren hör av sig och ber att få träffas och diskutera vilka frågor jag kommer ta upp på opponeringen (!) gjorde mig så förvånad att jag var tvungen att kolla under sängen så inte typ ett gäng från Dolda Kameran (surprise vi låg under sääängeeeen!) låg där och väntade på att hoppa fram och luras. Känner på mig att denna opponering kan bli en smula frustrerande samt en aning obekväm för författaren (jag är lite som Pandoras ask, rätt ok att titta på men fan om du öppnar för då brakar helvetet lös). Eller jag vet inte. Nu är jag bara trött.

Jag hoppas inte en enda av er missat att ni kan svänga förbi mitt jobb och införskaffa er en fit-flop. Årets lansering har skapat så många skratt på jobbet att vi nästan inte får något annat gjort. Jag är övertygad om att jag är den perfekta säljaren för denna produkt, vem annars är mer lämpad att sälja Fit-Flops än Fit-Lisa?!

Peace

Lesa a.k.a Stavros (vi har ett genomgående grekiskt tema i vårt lag)