Jag säger nog ofta till människor i min omgivning att jag blir/är fascinerad av saker och ting. Det är ingen överdrift tror jag inte. Det är helt enkelt en på gränsen till barnslig förtjusning över hur produkter, tjänster, händelser och andra saker som uppmärksammas i samhället. Det är ofta något som lockar stora delar av befolkningen som får mig att bli lite uppspelt. Allt från longboards och solbränna till vaskning och jeans instoppade i strumporna likväl som teknologiska under som mobiltelefoni och rymdraketer... 

Den sista av de här små sakerna som snurrade i hjärnan på mig var Converse. Det går ju snabbt och enkelt att förklara med att det är en snygg sko. Punkt. Givetvis kan man också hänvisa till storhetstiden på 60 och 70-talet då idrott och musik gjorde den trevliga skon känd för folket. Men på vägen har även Triple & Touch genomfört vad som nästan kan kallas ett helgerån på den stackars tygskon. Så hipphetsfaktorn kan väl sägas vara plusminusnoll någonstans. Även Anna Bergendahl har ju marknadsfört den vilket jag nog tror sänkte statusen mer än höjde. 

Sen går det ju också att se till en hälsoaspekt. Jag har själv haft stora problem med fötterna och använder likväl converse åtminstone 3-4 dagar i veckan. Trots att det finns samband mellan conversebrukande och smärtnivå i fötterna.

Så frågan kvarstår: Vad är det heliga i Converse som gjort att en halv värld fallit för frestelsen att köpa en sko som kan kopplas samman med enorma smärtor och Lasse Kronér?

Räcker det med att det är en snygg sko helt enkelt?

Det finns ju numera många många många olika färger och mönster och även olika modeller vilket kanske inte är det mest geniala hittills även om det genererar pengar till någon lycklig jävel. Sen har den låga vita (som för övrigt nog är topp fem utseendemässigt) fått lite dålig status på grund av vilka som använder den och det är tråkigt.

Soliga conversehälsningar.

//Thomas